Har alltid velat prova jul utomlands. Min man… not so much! Så vi fortsatte fira jul hemma varje år, vilket förr i tiden innebar att åka skytteltrafik mellan olika släktingar. Men ett år fick jag som jag ville, och vi bestämde oss för Bali. Svindyrt! Att semestra över jul alltså, så vi kollade lite alternativa datum och upptäckte att om vi åkte runt Lucia och kom hem på juldagen minskade priset med sextusen per styck! Taget.
Ett problem uppstod dock… i fikarummet på dåvarande Ericsson tre korvar. Jag hade på den tiden en stor skräck för åttabenade djur och råkade nämna det på ovanstående fikapaus. En berest kollega frågade då va jag skulle till Bali att göra. ”De största och mest giftiga spindlarna finns ju i sydostasien…”. Där och då var jag färdig att avbeställa resan! Va fan gör man? Jorå, min man kom på den geniala idén att ringa Mossan, en bowlingkompis som besökt alla möjliga och omöjliga platser i världen. Han om nån skulle veta hur det förehöll sig!
Sagt och gjort. Väl hemkommen ringde maken upp den beresta bowlaren och berättade (under mitt överseende och hörande) att vi skulle till Bali, och lixom i förbigående förhörde sig om djurlivet på ön. Av nån underlig anledning fattade han vinken och hade minsan aaaldrig sett en spindel på Bali. Jaharu! Så vi åkte väl då… En rekommendation…Åk inte till Bali strax innan jul. Planet var knökfullt! Helt plötsligt skulle alla till Bangkok och i sätet bakom oss satt ett par som absolut skulle in i 10.000-metersklubben under denna flygning. Kabinpersonalen fick om och om igen säga åt dem att klä på sig… Och släcka cigaretterna.. Hur många gånger hann de med..??
Vi kom i alla fall fram till Bangkok och medans vi väntade på anslutningen lyckades vi irra ut från flygplatsen och för att komma in igen var vi tvungna att betala skatt i ThaiBath. Jaha… gå och växla då…. Ett under att vi kom iväg med rätt plan.. Farligt att släppa lös lantisar på en av världens största flygplatser! Vi hann i alla fall sitta en stund och studera våra medpassagerare innan det skulle boardas….
Tyskar! Det är ett redigt och organiserat folkslag. Det fanns en grupp som skulle med och de tillbringade väntetiden med att bygga om sina kläder. Jorå, jag sa bygga om! Byxor kortades vid knäna med hjälp av blixtlås, tröjor åkte av för att blotta linnen och på gympadojjorna plockade de bort själva häldelen så att det blev just som slingbacks kvar!!! Maken och jag satt och gapade! (Vi lärde känna ett par från Gotland som senare berättade att de suttit och skrattat åt oss och våra reaktioner när vi kollade in tyskarna.)
Väl framme på Bali tog vi den obligatoriska guidade orienteringsturen och vid ett fikastopp berättade jag glatt för medresenärer och guide hur jag våndats över eventuella spindlar men lugnats av den beresta bowlaren och nu inte alls kände nån oro! Vad säger guidehelvetet då?? ”Men då hade han tur! I morse när jag vaknade hade jag en tarantella sittandes på mitt myggnät en decimeter från anskitet.” Har ni sett en hysterisk Lantz? Förmodligen inte och det ska ni vara glada över! Det är tur att maken är stark och kan brotta ner mig när jag blir radiostyrd och vill springa tillbaks till flygplatsen för att ta nästa plan hem till Svedala!
Bowlaren, han skrattade hjärtligt när vi kom hem… Han hade bott med spindlar hela tiden han tillbringade på ö-helvetet!