Så vaknade vi då upp till en söndag i Stockholm. Hemfärd stod på schemat, men först skulle vi käka frukost och shoppa lite till! Undrar hur köandet ser ut en söndag strax innan jul..?

Ja det blev jag snart varse…
Det verkade nämligen som om alla andra också hade sovit preciis lika länge som oss.. Kö till filen.. kö till kaffet.. kö till äggen… har jag nämnt hur mycket jag ogillar köer..? Den äldre generationen i sällskapet hade hängt på låset till frukostbuffén och satt nu och drack kaffe och läste tidning i lobbyn… i lugn och ro!

Sen var det dags att checka ut och lämna bagaget i nåt förvaringsrum… Ja men kan man tänka sig! Köer till båda de eventen.. Nu börjar jag så smått längta hem!

Men det är några timmar tills bussen lyfter och vi beger oss ut på Stadens gator! Jag hamnar till slut på NK och tänker mig att inhandla nån liten julklapp till en familjemedlem. Inne på detta etablissemang råder en lätt hysteri! Det är köande, gråtande, sjungande, skrikande tonåringar i princip överallt på de två nedersta våningarna! Jag känner hur paniken stegrar sig… Va faan är det frågan om? Sånt här har jag bara sett på TV när det var konserter med Elvis eller Beatles! Är nån av dem Back in Business?? Nääreå! Det visar sig att hysterin skapas av att The Foooo (kan för mitt liv aldrig lära mig hur många o:n det ska vara..) utkommit med nån bok som de idag signerar på NK:s bottenplan…
Och här är då köernas kö… Kön som får alla andra köer denna helg att se ut som… en parmiddag!

Mellan tre och fyra tonårsbrudar bred, ringlandes ut genom dörren, runt hörnet och bort förbi nästa kvarter… Jag bryter ihop och springer därifrån… Hittar därefter dotterns favoritaffär, Victoria Secret (eller V S, som den allvetande dottern kallar den..) Bestämmer mig snabbt att här ska jag inhandla nåt till dotra och går in. Och nu gott folk, händer nåt som nästan aldrig händer! Jag ställer mig i en kö, där det säkert står tjugo pers framför mig! Men tack och lov är persinalen snabb och effektiv och snart är jag på väg därifrån med den eftertraktade rosa papperspåsen. Antar att dottern blir överlycklig bara över påsen…

Efter detta var det bara en, liten kö kvar.. Vi fikade på Vetekatten, världens godaste saffransbulle! efter detta var det bara att återvända till hotellet, hämta ut väskan (och jag kan fan inte minnas om vi köade för det…) och inta platsen näst längst bak i bussen. I med de lånade lurarna och.. Zzznarrrkkk! Jag somnade av och vaknade inte förrän vi var i Gävle och lurarna skulle återlämnas. En timme senare blev jag upphämtad på Resecentrum av mannen i mitt liv!

Och till den bilen var det ingen kö!