Det här med dressyr är svårt. Verkar som om det finns lika många filosofier som det finns ryttare och/eller tränare. Innan vi blev med Pirat hände det att det ringde ponnymammor och ville sälja superduperdressyrponnysar till oss. ”Linn var ju så duktig! Skulle hon inte ha en riktig ponny..?” Eehh… jaa, det är klart… Rambo (som hon hade innan Pirre) var ju en låtsasponny… Han var ju bara 26 och hade lärt ungefär en miljard ungar att rida på ridskolan… Näe han hade inte värsta gången, han heller, men ungen har aldrig vela ha en dressyrponny som kan hoppa lite. Hon ville ha en hoppeponny som kan dressyra lite. Och framför allt… en bästa vän! Och det var Rambo verkligen! Precis som Pirre åxå blivit nu.
Men som alla vet kan man inte bara hoppa med ponnyn jämt, gunden till all ridning heter.. dressyr. Ungen har fått prova sig fram, för att hitta en tränare som passar henne och Pirr. Vi har ju alltid varit medvetna om att Pirr har väldigt kort steg, med framben som på en symaskin och bakben som kommer nånstans tre meter bakom, och det är ju inte alla tränare som gillar såna kusar.. Så vi kan väl lätt konstatera att det blivit några stycken… Ytterligare en berg-och dalbana i hästvärlden… för det har gått upp och det har gått ner… lååångt ner vissa gånger!
Nån tyckte att ponnyn var halt eller åtminstone oren. ”Hrrmm, ja.. eller nää. Han har den där gången, med de där bakbenen och dessa kooorta steg”, försökte mamman då… Men tränarn envisades… ”Det är nåt fel, ni måste kolla upp honom!” En annan tyckte att nån annan skulle rida ponnyn, nån som kunde rida. Annars fanns risken att dottern skulle förstöra ponnyns gångarter! Ungen skulle rida nån annan ponny under tiden för att lära sig rida…. Excuse me..? För det första… vilka gångarter?? Ponnyn har ju inga att tala om!! Det vet ju alla som sett honom… För det andra… Jag må vara partisk, men ungen kan rida! Tränaren själv kände inte igen beskrivningen, när arga mamman tog upp det efteråt, men det var vad ungen hörde, och det räckte för att strypa det lilla dressyrintresse som fanns! Hon deltog tidigare i nån enstaka dressyrtävling med både Rambo och Pirre, mest för skojs skull. Inga ambitioner, hon har alltid vetat sina ponnysars begränsningar. Men trots att hon knappt tagit sig över 50%-strecket har hon tyckt att det varit kul att delta. Fram tills nu…!
Den första tränaren bytte ungen bara bort, inga konstigheter med det, men den andra ställde till det rejält! Hon började rida på lektion på ridskolan istället. Dressyrträningarna lades i malpåse och ungen ville bara ha kul med sin ponny igen. Självförtroendet fick sig en sån knäck att hon inte ville rida för nån annan än sin hopptränare! Bra jobbat!!
Mamman tjatade, ska du inte prova den, eller den.. eller den..? Och ungen blåvägrade! Så mamman la ner. Åtminstone för ett tag… mammor ger ju sällan upp helt, eftersom vi vet att vi vet bäst..! Kruxet var ju också att hitta nån som passade rent tidsmässigt… Inte den dag som ungen red på lektion, och inte så sent i veckan. Det hade vi redan provat och det slutade ofta med att vi betalade för en fast plats som ungen inte orkade utnyttja för att hon blev tröttare ju längre skolveckan led…
Men så hittade hon till slut rätt man för jobbet! Glömmer aldrig hur nervös hon var inför första träningstillfället… Hon var fullkomligt livrädd för att få sin ponny eller sin ridning utdömd igen…. Behöver jag säga att det gick bra..? Bättre än bra… På denna första träning stog jag och bara gapade…. Var det där våran unges ponny..? Kunde han se ut så där..?
Nu har hon tränat för denna underbara människa en period och de går från klarhet till klarhet… i dressyren… Kan ni förstå..? Två omgångar har de nu varit med i Sorfs ponnylag i div… kan det vara tre? (Jäklar va insatt man är..) Och helt plötsligt ligger de runt 60%! Fösta omgången i Delsbo satt vi närmast sörjande på läktaren och gapade. Ponnyn som i vanliga fall struttar fram med huvudet i position sikta-mot-stjärnorna genomförde ett helt program i (för honom) låg och stadig form. Då blir man som mamma tjock i halsen av stolthet! Tänk vad våran lilla unge lyckats göra med denna ponnyskrutt som så många dömt ut!