Så kom den då….den som alla pratat, tjatat och skällt om…. vi snackar sol med tillhörande värme. Missuppfatta mig inte nu, jag gillar sol å värme, men bara av den enda anledningen att jag slipper långkallingarna. Älskar att bara kliva i ett par shorts eller en kjol och ett linne för att sen glida ut genom dörrn. Och för att det ska funka behövs ingen tropisk hetta, ca 20 grader funkar i alla lägen.
Varje år när värmen kommer gör jag dock ett försök att vara som alla andra… jag bestämmer mig för att sola. För det är väl det man gör på sommaren..? Iaf om man ska tro på alla nakna-ben-på-solstol-foton som florerar på alla möjliga sociala medier.. Meeen, det sker lite smått ovilligt… förmodligen för att jag vet hur det slutar…
Det har ju varit varmt i några dar nu, jag har gjort mitt bästa för att ignorera det… I måndags satt jag på mitt svala kontor i husets källare och arbetade till två, sen åkte jag till ponnyn som jag fått förtroende att sköta några dar. (Ungen drog till Leksand i lördags.) Sen tillbringades den eftermiddagen och kvällningen i Sorf’s svala stall. Märker ni att ”sval” är ett genomgående tema i min tillvaro..? Gårdagen tillbringades på nästan samma sätt. Första delen på svalt kontor men andra delen användes nu till en promenad med ponnyskrutten. Vi tog en tripp utefter vägen mot E4:an å vände. Spännande som alltid i ponnyskruttvärlden… I en av hagarna som numera fanns där gick monster av sällat skådat slag. En liiiten ponny, inlindad i allehanda täcken och huvudbonader som gjorde att den såg ut som en gremlin. Pirre blev skräckslagen! Men nu kom vi från ämnet…
Idag skulle ponnyn få nya fötter så det var bara att åka till Sorf och svalheten och invänta hovslagar-Lars. Medans ponnyn fick pedikyr städade jag rummet hans. (Läs skurade box…) Det tog nån timme, det var varmt o jag blev blöt… Och hungrig! Vägen hem gick via Flinken där lunch inhandlades i påse för vidare transport till Forsbacka. Tänkte att den skulle ätas hemma på altanen i solen. Väl hemma beslutades dock att ätandet fick ske inne i det svala huset…
Här kan uppmärksamma läsare ana en förhalningsteknik av sällan skådat slag. Hur jag på ett målinriktat sätt skjuter upp det oundvikliga, det ögonblick då min bleka lekamen ska placeras på en av altanens solstolar…
Jag åt mitt Big Meal som en dödsdömd äter sin sista måltid… Snart fanns det ingen återvändo… Och så! Bestämde jag mig! Sagt å gjort, nu tar vi tjuren vid hornen! Ut genom dörrn drog vi, min vapendragare, Nils The Cat, å jag. Han som vanligt skuttandes å jag med lite mer dröjande steg… Vi låg väl där i en kvart. Tror att det är så lång tid det tar att göra slut på fem liv i Candy Crush. Å ungefär den tid som jag har tålamod att ligga still i värmen…. DET ÄR JU SÅ FÖRBANNAT TRÅÅÅÅKIGT!!! Å SÅ JÄVLA LJUST!!!
Så nu ligger jag här, bloggandes, i mitt svala, lite dunkla, sovrum med en påse Gott å Blandat på magen och CSI på tvn. My kind of happiness! Snart dax att ge sig iväg till det svala stallet…
