Så har jag levt som student i snart två månader.. En lite annorlunda upplevelse, måste jag säga. Det som dagens ungdomar tvingas göra direkt efter gymnasiet upplever jag nu som 40-plussare. Hur kul som helst, men asjobbigt!
Läser ju som bekant Webbutveckling på Mittuniversitetet i Sundsvall. En heldistans-kurs på två år. Perfekt för mig som under veckorna är ensamstående med barn, ponny och två katter. Vi läser två kurser parallellt och kommer visst att göra det under hela kurstiden. Just nu är det webbutveckling, med HTML, CSS och Javascript i ena kursen samtidigt som Photoshop, Flash och Datateknik ska avhandlas i den andra…
Det har gått lite upp och lite ner… HTML och CSS har jag nosat på förr så det kändes bekant, Photoshop och Flash var helt nytt, men med bra genomgångar gick det efter lite strul vägen. Riktigt roligt och med godkända betyg. Gav lite mersmak och mitt motto ”Hur svårt kan det va?” kändes helt rätt! … Sen blev det dags för Javascript… Suck!
Javascript är ett sätt att koda hemsidor för att få lite olika funktioner på dem. Vi hade en garnaffär.. Pers Garn- och virkaffär! Vi hade i de tidigare kurserna lagt både innehåll och layout, nu var det dags för funktionerna. När kunden gjorde en beställning i webbshoppen skulle det i varukorgen synas vad som beställts. Och om kunden beställde garn i färgen blå, skulle texten i varukorgen vara blå! Hur svårt kan det va..? Jo tjena!
Jag har nu tillbringat de senaste två veckorna vid min dator, för att slutföra en uppgift som borde tagit några dar, max en vecka. Varför? Jo därför att föreläsningarna till denna del varit under all kritik! Läraren började med att gå igenom statistik och historia när det gällde JS. Va!? Excuse me! Vad har jag för nytta av det?? Berätta för mig istället hur jag ska koda, vilka kommandon som ska användas och kopplingarna mellan de olika dokumenten! Här var potentialen stor för en rejäl härdsmälta… Dubbelsuck!
Jag lyckades i alla fall få till det mesta som jag ville… layouten var snygg, beställningsknappen funkade, det gick att visa och dölja varukorgen… Det enda som till slut jävlades var den förbannade textfärgen! Hur jag än försökte och hur mycket hjälp jag än fick av mina underbara kurskamrater så ville det sig inte riktigt… Och jag fick hela tiden ge upp därför att klockan alltid sprang ifrån mig.
Så igår kväll bestämde jag mig.. Nu fick det vara nog! JAG GÅR INTE Å LÄGGER MIG FÖRRÄN JAG LÖST FANSKAPET! Det finns ju fler uppgifter som behöver lösas och jag kan inte hålla på så här… Efter lite konsultation i vår Facebook-grupp lyckades jag i alla fall att få till textfärgen. Förstå den lyckan!! Den varade i ca fem minuter… Sen upptäckte jag att en av varukorgsknapparna slutat fungera! Då gav jag upp… Konstaterade i vår FB-grupp att nu var det dags att ge upp… när en sak till slut börjar funka, då lägger en annan funktion av. Och sa gonatt… Då var klockan ett!
Hann inte mer än lägga mig så plingade det till i surfplattan och en av min kvällspigga kursare erbjöd sig att kolla upp mitt problem. Tack för det tänkte jag, klockan halv två på natten! Det tog en kvart, sen hade han löst det åt mig. Underbart! Jag somnade som en klubbad säl, och sov hela natten. Det var ett tag sen. Hann med att kolla lösningen innan ungen skulle till skolan, å HALLELUJA! Det funkade, precis som han lovat, den nattsuddande kursaren. Skyndade mig att lämna in den nu en vecka försenade uppgiften. (Detta kan jag meddela är oerhört jobbigt för en paragrafryttare som mig… att vara sen alltså..) Samtidigt som jag påpekade för lärarna att denna uppgift varit en mardröm för en nybörjare utan förkunskaper. Tre timmar senare var den rättad… Omdömet..?
”Mycket bra. Du har fått med alla delar, och allt fungerar fint. Dessutom är det snyggt gjort. Du är godkänd”.
Det går bra nu! Kolla in affären här! 🙂
http://studenter.miun.se/~hela1402/dt057g/Moment4/mom2_2.html