Min väckarklocka valde att självdö i julas. När vardagen kom ställde jag alarmet på min helvetestelefon och garderade med surfplattan, eftersom telefonen (som namnet avslöjar) inte är att lita på. Då gaddade de j-a apparaterna ihop sig. De turades om att inte fungera, att slå av sig själva efter en sekund och i största allmänhet vara till besvär! Att högt och tydligt avisera mail och sms kl tre på natten vållar inga som helst bekymmer, men täänk va jobbigt det är att starta larmet på beställd tid!

Idag hade ungen nytt schema vilket innerbar en stunds sovmorgon. Jippi! Nu var det ju så att vi kom hem sent igår efter mindre roliga äventyr, vilket resulterade i att jag glömde ställa om elektronikdemonerna. Vad händer..? Jo, naturligtvis är tekniken fullt medveten om situationen och utnyttjar den till max. 06:45 börjar de yla!

Måste ändå säga till helvetestelefonens försvar att den betedde sig precis som vanligt och slog av efter en sekund… Det kan ju hända att den blivit medveten om att jag den tredje mars hänger på låset hos Euronics för att byta ut den…

Surfplattan däremot, den svikaren, valde att just idag, starta på pricken och dessutom fortsätta yla tills jag manuellt stängde av den. Detta trots att jag faktiskt stängde av ljudet på den igår kväll! Aaaarrrggghh!

Så nu ligger jag här, ilsket hamrandes på plattjävelns tangenter. Vet inte riktigt om jag tänker förlåta den… Den bör i alla fall vara väldigt medveten om att den är utbytbar, den med…  Vi får väl se hur mycket den törs provocera…

Jag säger bara tredje mars, plattan… tredje mars…