På Sorf släpper vi våra hästar så att de själva springer till och från hagen. Väldigt effektivt och snabbjobbat… i vanliga fall… Inte ikväll dock…

Jag hade stalltjänst i morse och släpade upp en trött make och dotter vid sex, halv sju för att hjälpa mig att få ut odjuren. Själv var jag redan vaken, som klimakteriekossa sover man inte så mycket om nätterna! Bråttom ut hade de, eftersom maten väntar i hagarna. Efter lite mockning och höpackande åkte vi hem en sväng för att återvända till lunchning och dotterns programträning för Hanna Åslund.

Programträningen gick över förväntan och de fick t o m till en längning av traven idag! Kan säga att det har aldrig hänt. Bra pepp från domar-Hanna idag och ungen är jättesugen på dressyrtävlingar igen! Det tackar vi för!

Banan plockades undan, fort gick det för vi var många som bar. I det stora hela har det känts väldigt bra på vår förening idag. Samarbete, sportsmanship och hjälpsamhet har präglat dagen. Tills det var dags för hästarna att gå in…

Runt fyra bestämde vi oss för att ta in dem. Ute sen sju och ätit i stort sett hela tiden, blåste som fan och det började att skymma. Sagt och gjort. Valackerna släpptes och de är som killar är mest, de gör som de bli tillsagda och springer in i rätt box. Nemas problemas!

De ston vi har brukar försöka att trilskas, gå in i fel box o s v, men idag blev de genomskådade och hamnade rätt på första försöket. So far so good!

Sen var det dags för Tjommarna! Tjommarna är tre av de privata hästarna som verkligen gör skäl för namnet. Nils – den gamle mannen. Skimmel, feg och väldigt låg i rang. Koffen – tonåringen. Väljer att hela tiden testa sin omgivning, men sätter du ner foten direkt så blir han som ett litet lamm. Fruktansvärt kelig! Lillen – som tack och lov tagit på sig rollen som uppfostrare av den ohängda tonåringen!

Nils och Lillen kom snällt travandes in… Men vart faan tog tonåringen vägen?? Jo han hade ju hittat sin gamla kompis Kastanj i ponnyhagen och vägrade gå därifrån! Det lektes grimleken över staket, det klättrades i snöhögar och sprangs fram och tillbaka. Maken var måttligt nöjd… och kanske lite småskraj för de viftande bakbenen… 🙂
Helle tröttnade till slut och ledde in honom i grimman! Men se det var kul, tyckte tonåringen och bockade in sista biten …

Sen var det bra ponnyhagen kvar… Piece of cake tänkte vi då… jo tjeeena!

Vi har ju numera två nya irländare som huserar i ponnyhagen. Den ranghöge Jonte har retat sig till vansinne på att de inte låter sig skrämmas men har till slut kapitulerat och umgås numera med de utländska herrarna! Kastanj däremot, har gillat dem från första stund! Så idag när de skulle in satt de ihop, alla fyra… Helt otroligt att se dem springa som i ett fyrspann… Men sen kom de ju då upp mot ridhuset och ridbanorna och där blåste det som fasiken.. Blev lixom som ett snömoln som kom emot dem… så då vände de och sprang tillbaka… och hamnade i Tjommarnas hage… Jaa det var ju tydligen kul…

Det slutade med att jag först fick leda in en frustande Jonte i grimman , sen var det dags för Kastanj… ledde honom till ridhusdörren och trodde han kunde springa resten själv… Vad händer..? Jorå, skitponnyn vänder och försöker springa tillbaks till hagarna. Kan säga att det sket sig rejält eftersom Helle vid detta laget var rätt så irriterad på dessa dårar! Jag kastade mig över honom, och i rena förskräckelsen stannade han! Sicken spjuver! De två irländarna kom till slut också upp till stallet. Fåraherde Lantz föste in dem.

Summa summarum… Vi höll idag på i 45! minuter för at få in våra galningar… som normalt tar tio minuter. Det blev en något längre dag på Sorf än vi tänkt… Men det är väl som vanligt, eller…?