Åkte till Valbo idag. Ja, jag vet.. jag borde varit hemma å plugga istället, men jag VILL faktiskt ha en ny tvättstuga. Mattläggaren kommer imorrn å sen kan det tänkas att jag får ett sug efter att skruva skåp. You’ll never know…

Anyway.. där kom vi med tre vagnar fulla med köksinredning och en soffa som Linn hittat. Jag hämtar bil med tillhörande häståka för att ställa mig i lastzonen utanför det stora svenska varuhuset. Fullt! Så när som på en plats. Men fullt av vanliga svensonska personbilar. Inga släpvagnar eller små lastbilar. Jaja, tänker en naiv lantis som tror alla om gott, de är väl bara in och hämtar sina enorma varuberg som de ska lasta in i sina bilar sen de fällt ner baksätet…  Precis då fylls den sista platsen, av en vanlig personbil… Jag bestämmer mig för att parkera in dem…

Sagt å gjort. Jag ställer mitt lååånga ekipage precis bakom den nyparkerade bilen och går ut för att fälla ner luckan på vagnen. Då kliver en familj på två vuxna och två barn ur bilen och beger sig mot ingången. Tror ni Lantz kunde hålla käften? Jag frågade herrn i familjen: ”Du tänker väl inte parkera där om du inte ska lasta??” Puckot svarar: ”Jamen vi ska ju in ju!”

Kan meddela att min hjärna brann upp precis i det ögonblicket!!

IN, det är många som ska in, men lasta är det inte så många som ska. Kan även hända att jag höjde rösten åt honom… lite…. Han dröp iaf iväg.

Linn, Gugga och jag började lasta, jag i ren ilska. Man kroppsarbetar bra som arg kan jag meddela. Då kommer karln tillbaks, sätter sig i bilen och startar den. Ja nu kommer du faan inte ut tänker jag. Fortfarande en aaning upprörd… Vi lastar klart och åker.

Då bestämmer sig en annan herre, en äldre denna gång, att jag ska stanna och vänta för att han ska backa ut sin parkerade bil. Tålamodsprövad som jag redan var la jag mig med hela min vikt, 55 kilo, på tutan. Stackarn försökte då skrämma mig med en arg blick, men jag tror att de ögon jag sände tillbaks ger honom mardrömmar inatt… Även han dröp iväg…

När vi äntligen kom iväg möter vi den första, felparkerande, utskällda småbarnspappan… Gåendes från sin bil som han perkerat en bit från ingången.. Han nickade till hälsning och log! Då blev jag glad igen! 🙂

Långsint är jag INTE!! 🙂