Måndag 1 december

För de flesta innebär 1 december att öppna första luckan i sin adventskalender. Jag köpte häst istället. En av hästarna på Sorf behövde gå i pension. Han har inte bott på ridskolan så länge så jag hade noll relation till honom. Men han är söt… och svart… Han är förmodligen också en bra bit äldre än vad passet säger. Enligt veterinär alltså… Skadehistorik? Japp, massor.

Hur säljer man en sån häst? Jo, som promenadhäst… Problemet med detta är att du aldrig kan vara riktigt säker på att hästen får den pension du önskar. Nästan aldrig. Min Häxa var en sån som skötte sånt utomordentligt, men hon stack ju för några år sen.. Men ja e int bitter…

Jag har ju åxå varit borta från Sorf några år, men alla jag pratade med sa:
Han är världens snällaste!
Han gör inte en fluga förnär!
Han skulle aldrig få för sig att bocka!
Finns ingen som han i boxen, en riktig mysminister!

Jag hade aldrig suttit på honom så ungen och min mentor typ skrek åt mig att ” du måste väl för fan rida hästen innan du köper honom??” Så jag testade en söndag i typ 20 min. Sen var jag trött, han var inte ens andfådd…

Så jag köpte häst…

Tisdag 2 december

Jag hade ju lagt ett bud på honom långt tidigare, men som sittande i styrelsen behövde jag invänta om det fanns fler intressenter på honom, så det var bara till att sitta lugnt i båten och vänta. Ungen däremot… hon började handla saker jag ”skulle komma att behöva”. Jag tror det kan vara så att hennes häst har samma storlek på kroppen som min tilltänkta. Jag säger inte att det fanns en baktanke med shoppandet, men jag nämner det i alla fall…

Hur som så fick jag ju köpa honom och den här dagen anlände paketet. Ingen aning om vad hon köpt, men paketet gick nästan inte in i min lilla Mini…

Vi var på Granngården och handlade sånt som ”jag absolut behöver som hästägare” Billigt..? Nix! Jag köpte iaf nåt som ungen tyckte var onödigt… En säck med fodermorötter… Skyllde på att ridskolehästarna behöver…

Väl på ridskolan packade vi upp lådan som i de flesta fall visade sig innehålla… TÄCKEN!

Ungen har täckes-hybris: Innetäcken, utetäcken, regntäcken, 50 gr täcken, 100 gr täcken, VINTERTÄCKEN! Med hals och utan hals… Jag skriver till henne varje kväll och frågar vilket täcke min häst ska ha i morgon…

Nu kom vi äntligen till varför jag köpte häst. Pussa på… Snusa mule… Mata morötter… borsta… Jag tog mina nyinköpta borstar och begav mig in till mysministern för att… mysa..?

Det första som hände var att han sparkade åt mig när jag borstade virveln.. När all borstning var klar skulle täcket på. Så fort jag knäppt bogspännena fram gjorde han en snurr, örena slickade mot huvudet och rumpan mot mig…

Där och då stog jag i boxdörrsglipan och ropade på min dotter att hon måste komma och hjälpa mamman med hennes häst. Jag använde min absolut snällaste röst…

Onsdag 3 december

Här fick mannen vara med på en lektion. Vi gjorde den dealen att han kan användas på lektion denna termin ut om han behövs. Mitt enda krav är att han ska ridas av duktiga ryttare som kan rida honom rätt. Blir ju lixom en WIN-WIN för både mig, han och ridskolan.

Torsdag 4 december

Nu va jag taggad… Han ska egentligen gå lektion på torsdagar, men de var inställda/flyttade så jag skulle få ha honom för mig själv.

Åkte till stallet, det var ljust ute.. uteritt..? Feg som fan, men ändå sugen. Försökte tvinga ungdomarna som jobbar på Sorf att följa med mig. Japp, det var helt okej, många hästar skulle inte gå så dom kunde promeneras. Men… ungdomar är som ungdomar är. ”Vi ska bara..”

Å sen var de mörkt. Tyckte jag… men inte dom. Jag tog ett beslut som hästägare. ”Idag ska han vila!” Vadå..? Han är till åren kommen, han gick lektion igår (där det tydligen skuttades) Jag rider honom i morgon!

Fredag 5 december

Nu var dagen inne! Dagen när jag skulle köpa mig en Drop-In plats på 17:10 gruppen. Jag skulle få rida med kompisar… ha Gugga som ridlärare. Kan ju inte bli annat än perfekt. Rida är ju som att cykla.. Visst..?

Det visade sig att det var hoppning i den gruppen den kvällen… Illamåendet smög sig på.. Jag panikpinkade varannan kvart… Men upp å iväg! 17:10 drog vi igång. Jag kanske kom upp på min häst 17:15-17:20. Vi skulle låna en sadel så det tog lite tid… Vi kom igång… nästan. Så fort vi kom ut på spåret började han backa… Han fortsatte backa till Gugga rev i, då gick vi framåt. Sen skrittade vi fram i båda varven, gick ju bra de här… även om ena hörnet var extremt farligt så där genade vi massor. Vi tog tyglarna och skulle börja jobba hästarna. Hörnet var fortfarande helvetiskt.

Nämnas bör kanske att den sadelgjord jag hade på den lånade sadeln hade resår i båda ändarna… Hatar såna! Man vet aldrig om det är nog spänt eller inte. Jag bad Gugga kolla, hon är ju ändå min klippa. ”Vi drar ett hål till sen du rört lite mer på honom.” Sen började vi trava och sadelgjorden försvann ur allas medvetanden.

Vi hann aldrig byta varv i traven… Ni vet det där farliga hörnet.? I samma hörn finns också dörrarna till stall och reception. Nån gick där… och dörren smällde… Picture this:

Farligt hörn – massor av hästätande spöken
Dörr öppnas och naturligtvis stängs…
Häst försvinner in mot mitten till höger i färdriktningen
Sadel (som man glömt att dra det där extra hålet på) glider.
Ryttare (Jag – 57 år, ovan, lätt hästrädd) tydligen åxå dålig balans (vart fan tog den vägen?)

BAM! Gruskänning… Jag landade på sidan, men typ på svanskotan. Jag berömmer mig själv med en hög smärttröskel, men det här var i linje med en mancold! Jag trodde jag gick av på mitten, ju! Som jag ylade! Stackars mina ridkompisar… Jag bad om ursäkt, jag lovar

Klockan var nu 17:30. Århundradets kortaste ridlektion, enligt den stöttande familjen…

Gugga fick sitta upp på min häst, jag ville inte att han skulle ha det minnet med sig ut i stallet. När hoppningen skulle börja avlägsnade jag mig från banan och gick över på andra sidan. Min svanskota tillät inte riktigt att jag satt upp igen.

Så nu har jag en ny plan

Nej, att rida är inte som att cykla Helena. Du behöver börja från ruta ett
Jag har en unge som är en duktig ryttare. Jag har betalat alla hennes hästäventyr i många år så nu är det fanimej time for payback. Du rider min häst så att han blir ridbar.
Jag håller mig till att hantera i box och köra horsemanship från marken. Jag har lärt en hel del mansfolk att det är jag som bestämmer. Jag kan ta en till.

Lördag 6 december

Den här dan har inte inträffat än, men det finns en stor risk att jag inte tar mig ur sängen då. Jag är ju inte den smidigaste i vanliga fall heller…

Söndag 7 december

Den här dan ska vi inte alls tala om! Den finns en stor möjlighet att jag är död då. I kroppen känns det åtminstone så nu. Men så tänker jag så här…

Ramla av häst – skada rygg, nacke, svanskota. Svåra efterverkningar med ont typ överallt. Sjukpension..? Ha! Går den igenom så vinner jag över maken som alltid tjatat som fan att han får pension 4 år före mig. Up yours, Håcke! Jag vann!