Jag fyllde 45 förra året, och då skulle jag uppvaktas eftersom det tydligen räknas som lite halvjämnt… Jag fick en teaterresa i present. Ni vet en sån där när man forslas till Hufvudstaden i stor, fin turistbuss. Det shoppas, äts och gås på nån föreställning på lördagen och på söndagen shoppas det mer och sen bussas man hem till landet igen. Nu var det ju så att i fjol fanns det inget som intresserade på teaterfronten så resan sköts upp. Tills nu…  Fick för några månader sen reda på att just denna helg skulle jag ut och resa. Så nu sitter jag här… näst längst bak i en av Lönns bussar, den röda.

Kl åtta var det avfärd från Resecentrum en halvtimme senare skulle det ätas frukost! På Hagsta! Jaja, jag vet att det inte heter så nu för tiden, men jag kan inte stava till Hakke… eller kunde jag det..? Tyckte i alla fall att det kändes jävligt onödigt att stanna och äta strax efter avfärd, men måste erkänna att det var helt ok med frukostbuffe ändå. Å chauffören var en gammal kändis som det var kul att träffa. Vi har varit på några resor förut han å jag, till Österrike bl a. Ja herregud… DET var en riktig resa det!

Anyhow.. vi stuvades in och det är nu det roliga börjar… En av grannarna i bussen har en röst som skär igenom allt och det verkar omöjligt att stänga ute den.Så nu vet jag allt om icke fungerande, batteridrivna gravlyktor… som finns på en kyrkogård som ligger så långt bort att man inte orkar gå fram och tillbaka, utan buss krävs åt åtminstone ena hållet. Och eftersom man måste vänta på bussen när man ska hem så är det bättre att ta bussen dit och gå hem! Gaaaagghhh! Faan, jag glömde mina hörlurar till mobilen!!

Efter detta övergår grannen till att men entonig röst rabbla upp ALLA sevärdheter som besökte vid en USA-resa för X antal år sen… Jag tvingar min kusin att låna ut sina hörlurar och höjer volymen så att Rösten utestängs. Ahhhh! Aldrig har väl Paul Stanleys röst låtit så underbar…

Men säg den lycka som består… Kl tio började melodikrysset och då fick jag vackert lämna tillbaks lurarna, och för att åtminstone ha tankarna på annat håll greppade jag plattan och började frenetiskt skriva detta otroligt intressanta blogginlägg. 34 minuter kvar, sen ska jag faan ha tillbaks lurarna!