Har ju skaffat mig ett litet jobb ja… Ett sånt däringa kul jobb. Jorå, det finns såna, gäller bara att hitta dem…

Nu är det ju så att jag nästa bara haft roliga jobb… i en sådär sju år… sen tröttnar jag och vill vidare. Näe nån guldklocka kommer jag aldrig att få. Å inte vill jag ha nån heller…

I min ungdom har jag varit kiosktant, städerska, jobbat i storkök, på arbetsterapi och på kontoret på brandkåren. Dessa jobb var direkt efter gymnasiet och av de korta varianten. Sen blev jag seriös och fick ”riktiga” jobb. Eller seriös och seriös… Det var väl ungefär här som mina sjuårskriser visade sig. Jag tänker så här ja: Bättre att ha sjuårskriser i arbetslivet än i kärlekslivet. Jobb kan man ha och mista, men det finns bara en Håcke! 🙂 Eller en som står ut med mig… rättare sagt…

Mina ”riktiga” jobb har även de varit varierande karaktär… jag är nog en orolig själ.

Systembolaget: 7 år
Ericsson/Emerson: 7 år
Söderhamns kommun: 9 år (Näe, jag har inte för avsikt att återvända efter min tjänstledighet)

Ja, det har ju blivit lite längre på kommunen men då har jag ju också provat på en stor del av de olika förvaltningarna… och tröttnat på dem allihop!

Jag startade eget 07… å näe… det är inte riktigt lika kul längre. Jag har gjort mig av med de flesta av mina kunder, bara behållit de som jag verkligen vill fortsätta med och jag tänker inte ta några nya.
Istället köpte jag en Wascator som jag numera har till att tvätta hästpryttlar med. Å sen klipper jag lite hästar…

Men inga av dessa aktiviteter är det jobb jag syftade på i första raden… Näe nu på gamla dar har jag blivit stalldräng i ett tävlingsstall och i helgen ska jag debutera som groom… Just dä… de e ett internationellt jobb vi snackar om…  Söderut… till Gävle ska vi…

Men idag var det vanligt stalldrängsgöra som stod på schemat. Det mesta flöt på som det skulle, jag mockade med drygaste katten i världen springandes runt benen. Han tycker alltid att vi ska sitta still, fika och klia honom… Eller jaa.. förutom att jag släppte ut en häst i fel hage… Jamen vafaan… de är ju gråa allihop! Därefter började larmet pipa och när jag skulle återställa det så såg jag att det var brandlarmet som pep! Vaafan!? Letade igenom hela byn! Hittade ingen brand…

Sen gick det bra ett tag… tills sjuklingen med boxvila skulle promeneras i ridhuset. Gick bra de första femton varven, sen skulle jag tydligen testas… Han bet på kedjan, han bet på mig, han skrämde sig själv i spegeln… Suck! Å sen blev han istadig när han inte fick bitas… Dubbelsuck! Men vi överlevde i alla fall den tjugo minuter långa promenaden och återvände till boxvilan och mockandet.

Strax innan juvelerna ska tillbaks in för lunch blev det ett jävla liv på baksidan… Jag stack ut näbben och får se en Fia-Lotta på bakbenen… en par andra gökar lekandes rodeohästar… och allt beroende på att minstingen, en tvärhand hög, sprängt sin hage och nu sprang runt mellan rasthagarna och pekade finger åt dem som var instängda… Jaha… bara in och hämta mat, locka på åbäket och hala in henne… Vilket inte var det lättaste… hon pekade finger åt mig med…

Detta innebar ju även att insläppet idag blev lite yvigare än vanligt… De var ju så att säga en aningen inspirerade, milt uttryck… Men in kom de utan större besvärligheter. Annat blev när småtjejerna som har hagar på andra sidan stallet skulle in… Halvvägs in så slet sig den ena (naturligtvis en grå…) men hon sprang raka vägen in på ridbanan och ställde sig å glodde, så henne gick det i alla fall lätt att hala in.

Trippelsuck!

Jag fick lägga mig en stund när jag kom hem… Är inte van sån här vardagsspänning ja e…