Kan vi komma överens om att helgens tragiska händelse får bli den vändpunkt som Söderhamn så innerligt behöver? Kan vi komma överens om att vi hjälper våra unga att stå emot de droger som tycks flöda i kommunen? Kan vi komma överens om att vi från och med nu slutar att sprida dessa osanningar om de trasiga människor som anländer till vår stad… sökandes skydd från krigets fasor och annan förföljelse? Kan vi komma överens om att vi slutar föra fram människor med främlingsfientliga åsikter till maktpositioner i vårt samhälle…?

Kan vi det??

Jag, vet inte, men jag hoppas! Jag hoppas så innerligt… Men jag vet att det är svårt. Svårt att förstå att det är inte flyktingarnas fel att våra gamla inte får den vård de behöver. Det är svårt att förstå att de sjuka och arbetslösa INTE berövas sina bidrag pga att Migrationsverket stjäl deras pengar till invandrarna. Till ”DOM”! Som det kryllar av i vår stad. Jaa, det är så det uttrycks… Nedrustningen av välfärden har hållit på längre än så!

Jag vet inte hur många uträkningar jag sett på Fejjan den senaste tiden om hur bra dessa asylsökande har det… med bidrag hit och bidrag dit. Kontentan av alla dessa uträkningar är att DOM har bättre betalt än en heltidsanställd undersköterska… Och det gör så ont i mitt hjärta att se att SÅ många av mina vänner tar till sig denna information och gör den till en sanning..

Och jag vet inte hur många gånger jag nästan kräkts när jag hör människor i min närhet svära över att DOM sitter på stan å hänger… å gratis buss har DOM… och röker gör DOM… å mobiltelefoner har DOM… Tyvärr kommer dessa åsikter ofta från vuxna människor, med både barn och barnbarn… Det är klart att det sprider sig… rädslan, hatet och missunnsamheten…

Ponera… att Herr Putin (eller nån annan maktgalning) bestämmer sig för att han har tröttnat på Sverige och börjar bomba… Vad skulle vi göra…? Vart skulle vi ta vägen..? Vad skulle vi ta med oss..? Telefonen är nog en av de första pryttlarna som Svensson stoppar i fickan, för att kunna hålla kontakt med omvärlden och släkt. Å ni som är rökare… skulle ni kunna tvärsluta röka bara för att ni inte kan bo kvar i Sverige…? Skulle inte tro det… för då skulle ni ju kunna sluta ändå… utan ett krig! Eller…?

Jag känner ingen av de ungdomar som är inblandade i helgens galenskaper, jag tror inte att jag känner nån av deras släktingar… Trots detta gör det så ont i hjärtat när jag tänker på de som blev kvar… de som blev oskyldigt drabbade… Föräldrar, syskon, pojk- eller flickvänner, far- och morföräldrar… vänner…

Och jag hoppas att det ta slut här… att våldet inte trappas upp… att hämnd inte kommer att vilja utkrävas. Samtidigt förstår jag att ilskan över det som hänt kan vara stor, jag skulle förmodligen vilja döda den som dödade mitt barn! Men jag hoppas att jag skulle kunna bemästra denna primitiva känsla…för händelsen är ju oåterkallelig.

Så nu ställer jag frågan till de i min närhet:

Vad är det ni är så rädda för?? Vad är det ni tror att dessa människor ska göra med er?? Har vi det verkligen så otroligt fattigt och dåligt ställt att vi inte kan avvara tid, pengar och plats till de som tvingats lämna hus och hem och rest i månader för att slippa bo bland bombade ruiner med fara för livet?? Jag tycker inte det…

Jag önskar att helgens händelse på nåt sätt kan föra nåt gott med sig… jag önskar att den unga människa som fick sätta livet till inte dog förgäves… Jag önskar…

Och som det sett ut på sociala medier ikväll finns det hopp… Många delar, skriver och sörjer… Och jag hoppas…