Jag har ju pluggat en tid nu, och tanken med pluggandet var ju att jag inte skulle återvända till min arbetsplats på Överförmyndarenheten på Söderhamns kommun…

Tanken var… But, shit happens..

Ni som känner mig privat vet vad jag tidvis gått igenom som kommunalanställd… Jag har till och med skrivit ett blogginlägg om det… men jag har inte publicerat det ännu… Vågar inte riktigt eftersom jag känner att jag kommer att få lida en del om jag publicerar det.. Så jag väntar lite med det.

Överförmyndarenheten var inget ställe för mig egentligen… Här landar människospillror med livsöden som gör att jag inte sover lugnt på nätterna. Jag får dåligt samvete för att jag har det så bra som jag har det. Och jag gråter inombords när jag ser att en del har inte fått en ärlig chans till ett vettigt liv. Men det finns härliga människor åxå. Många av de som jag träffade under min tid på Vågbrohemmen finns fortfarande kvar och förgyller min vardag. Men så finns det de här företrädarna… Förvaltare och Gode Män… Vissa av dessa finns det inget gott med. What so ever!!

En av dessa idiotförklarade mig under mina första veckor. Hen lyckade tvåla till mig så till den milda grad att jag inte klarade av att sitta kvar! Jag rusade gråtandes därifrån… Jag blev totalsågad vid mina fotknölar, för att jag gjort exakt som jag blivit tillsagd att göra! Hur man vänder sig så har man ändan bak! Men kanske med viss rätt ändå… Jag hade inte alls den kompetens som krävdes för jobbet. Jag blev upplyst om att jag skulle administrera, men blev snart varse att jag skulle handlägga ärenden och ta beslut!  Nåt som jag inte signat upp för… Därav mitt beslut att börja plugga och inte återvända.

Men nu annonseras det efter arbetskraft till ”min” enhet. Å jag tänker… Aha… Nu kommer nån annan att få ta de här besluten som jag inte var bekväm med… Kanske det då kan bli så att jag då kan få vara det administrativa proffset som jag faktiskt är! Så jag bestämde mig hastigt å lustigt för att meddela min arbetsgivare att jag tänker återvända efter min utbildning.  Jag ska i ärlighetens namn säga att jag tvivlar på att de blev glada… Varför? Ja det kommer att avslöjas den dan jag vågar publicera mitt opublicerade blogginlägg… Eller åxå spar jag det materialet till min bok.. Ni vet den där jag skrivit om tidigare.. ”Mitt liv som kommunanställd”.

För att gardera mig så sökte jag ett annat jobb inom kommunen, ett vikariat… Är de smarta så anställer de mig till vikariatet, för då kan de ju vara av med mig om ett år…. Frågan är om de är så smarta … Vi får väl se… Jag vet i alla fall vad jag tror 🙂