I så fall skulle jag vilja göra det… inte för att han är dålig på nåt sätt, tvärtom! Familjen Lantz har i mina ögon en av de bästa husläkarna i stan… och kanske till och med Världen! Synd bara att han jobbar där han gör… på Söderhamns Hälsocentral… Lista er inte där om ni kan välja!

Jag har hållit till där i alla år… sen jag flyttade till stan, typ snart trettio år…och allt beror på dessa doktorer… Har haft två, båda lika bra i mina ögon.

Annat är det med ”vakthundarna” som åxå huserar där. SJUKSKÖTERSKORNA! Inte alla naturligtvis, finns säkert många bra, men tyvärr är det ju skåpen man minns… De som anser att de kan bestämma min diagnos och behandling utan att min husläkare konsulteras, eller varför inte bestämma att jag är nån drogsökande hypokondriker..?

Vi skulle ju adoptera, min man å jag, å då behöver man ha papper på att man är frisk. (Skulle för övrigt behövas i lite andra sammanhang åxå…) Å då behövs ett läkarintyg. När undersökningen är gjord, intyget utskrivet och ivägskickat rings vi upp av en SJUKSKÖTERSKA som ovänligt och bestämt upplyser mig om att jag betalat för lite för undersökningen. (Det här var på den tiden man anmälde sig och betalade på plats) Jaha säger jag, men tjejen i kassan sa ju vad vi skulle betala för ett läkarundersökning.. och jag trodde hon hade koll, försökte jag… Det är då det kommer…”Hur ska hon kunna ta rätt betalt när du inte uppger vad du ska göra?!? Så kontentan av detta är då att jag som vårdsökande medborgare ska veta att det är skillnad på läkarundersökning och läkarundersökning… Och jag ska dessutom i ett väntrum fullt med folk uppge anledningen till mitt läkarbesök! Eeehh… jaha… Hur blir det med patientsekretessen då? Jag är ju inte den prydaste människan som går i ett par skor, men det kan ju även hända andra..! (Jag lärde mig senare att allt som har med adoption att göra kostar det dubbla mot vad man är van…)

Jag har vid ett flertal tillfällen velat träffa läkare för att få hostmedicin utskriven. Ibland har det gällt mig, ibland dottern, som varit ett hostbarn sen dag ett.. Antingen var det falsk krupp eller så hostade hon tills hon kiknade ur och kräktes. Allt som oftast har det gått bra.. Det har då varit de tillfällen när jag bara beställt en tid utan att specifikt uppge vad det gäller… De gånger jag varit korkad nog att berätta vad jag vill har jag fått kämpa som en galning för att få boka en tid… Anledningarna har skiftat… Här kommer ett axplock:

• Jag skulle vilja få ett recept på hostmedicin utskrivet.. DET går inte! Nähä… Då vill jag boka tid. Jag det kommer att dröja, väldigt fullbokat! Kan du fråga min doktor då? Nej, han är väldigt upptagen! Efter en massa tjat passerar läkaren och sköterskan ifråga slänger ur sig min fråga… Vad händer? Hon behöver ingen tid! Jag skriver ut ett recept till henne så hon klarar sig ett tag! Den här läkaren kände till min och dotterns historik och visste åxå om hur hennes hostande med jämna mellanrum urartade.. oftast mitt i natten när det inte går att nå nån sjukvård i vår stad. Då är det skönt att ha medicin att tillgå!
• Gå på Apoteket och köp receptfritt! Jag har provat och det hjälper inte, jag får bara ont i magen av de medicinerna…. Men köp en annan sort då!
• Vad är det för medicin du vill ha! Jaa.. den här Cocillana nånting, brukar funka bäst… Jaha! Tänk att jag förstod att det var den du var ute efter! Du vet väl att den innehåller morfin!? Här tog jag väldigt illa vid mig! Kan man känna sig mer som en missbrukare!?

Blodprov har jag tagit en del med anledning av min giftstruma och svårstucken är jag INTE! Fråga de på blodgivningen… Trots detta hamnade jag hos en som stack och stack och stack… och stack.. Det kom inte en dryp! Men Gud va du var svårstucken då! Å som den smidiga människa jag är svarade jag: Näe inte speciellt… Det är du som är dålig på att sticka… Jaja…jag vet. Jag provocerade lite där, men jag kunde inte låta bli. Fruntimret hade stuckit sönder två armveck och en handrygg! Hur mycke ska man tåla?? Den bästa stickerskan jag någonsin träffat på var en ELEV!

Jag har haft vägarna förbi min hälsocentral och svängt in för att få boka en tid, öga mot öga, så att säga… Går det tror ni..? NIX! Jag har tvingats sätta mig på en stol utanför mottagningen, ringt ett nummer, lämnat mitt mobilnummer och sen vänta på att bli uppringd. Förmodligen av människa jag nyss pratat med! Å sen sitter jag där… hundra meter från receptionen… och bokar tid via telefonen… Sanslöst! Lider med en äldre generation som inte är så van med denna ordning!

I höstas började min ena arm göra väldigt ont… Som stalljobbare behöver jag mina båda armar och eftersom det inte gick över ringde jag och ville boka tid. Jodå.. det gick bra, men det blev efter ”kontorstid” så det fick bli på jouren. Visste jag vart jouren låg? Den hade ju flyttat! Jaha.. sa jag nyligen, då? Jaa, den ligger numera vid ambulansintaget. Jaha, sa jag . Har ni flyttat tillbaka? Menar du nedanför Västerbacken? Just det, fick jag till svar.

Nu ska nämnas att jag tyckte det verkade väldigt underligt. Jag har varit på insidan av dessa lokaler och där finns ingen aktivitet.. Men… det var ett tag sen jag uppsökte läkare och det omorganiseras hela tiden.. Så jag åkte dit, till den gamla ambulansmottagningen till strax före den tid jag fått. Fanns det nån där?? Nix! Lika öde och tomt som de senaste… vadå? femton åren..?

Till slut gav jag upp och åkte till den jour jag vet funnits de senaste årtiondena… Den borta vid gamla Folktandvården.. Å tänk… det var ju där jag skulle va! Man undrar ju hur det var ställt med lokalsinnet på den jag pratat med… Eller hade hon inte hängt med i omorganisationen..? På jouren funderade de vem jag pratat med… Jaa det undrar jag med…

Det senaste var en urinvägsinfektion som utmynnade i en penicillinkur. Tyvärr fick jag en medicin som jag konstant mådde illa av och jag bad att få en annan medicin. Då uppkom frågan… Har du några symptom kvar? Hur många tabletter har du ätit? Svaren på de frågorna var: Nej och fyra! Beslutet jag då delgavs var att inte ta några fler tabletter. Jag skulle inte få nån ny kur utskriven! Nähä… Är det bara jag som i alla år blivit matad med att det är SUPERDUPERVIKTIGT att fullfölja hela penicillinkuren, även om man känner sig bättre efter nån dag? Men eftersom jag inte fick prata med nån doktor och inte fick nån ny medicin, slutade jag… Känner av den emellanåt, men nu kör jag tranbärsjuice istället…

Så om du läser detta, min kära husläkare.. byt arbetsplats! Jag följer dig… where ever you go!