… säg vem som osmakligast i landet är..?
I fredags hände det som alla inom vår underbara hästvärld bävar för. En olycka på framhoppningen på en hopptävling i södra Sverige som slutade så illa att ryttaren senare avled. Hemskt och tragiskt för alla inblandade, och våra tankar går naturligtvis till ryttarens familj. Det har rapporterats om detta i media förstås… men kort, koncist och utan bilder… Vad jag vet i alla fall.
Idag hände nånting liknande på våra tävlingar… En ponny hoppade av lite för stort och snubblade på en bom, gick omkull och landade delvis på sin ryttare… I såna lägen rings alltid efter ambulans eftersom vi ALDRIG vill riskera nack- eller ryggskador. Och som alltid i den del av världen som Landstinget glömde, så var ju ambulansen på villovägar… Tur att vi då har vår kära Räddningskår och IVPA, I Väntan På Ambulans. Så de kom, fullt utrustade i brandbilar och började med arbetet att stabilisera nacke och rygg. Dramatiskt blir det ju naturligtvis, för alla inblandade… Ryttaren som chockas, skadas och blir rädd. Anhöriga, publik och arrangörer som också påverkas på olika vis. Å där står vi då… och kan inte göra annat än vänta.. och hoppas på det bästa…
Det är då det händer…
Upp dyker en människa med kamera på axeln… En kamera med värsta paparazzi-objektivet… Och på tröjan finns ett tryck som berättar vart hen hör hemma… Pressen har anlänt… Olusten sprider sig bland oss funktionärer, och jag blir ombedd att hantera situationen… Jag går hen till mötes och säger ”Men nu kom du väl väldigt olyckligt…”, för jag trodde ju i min enfald att hen faktiskt kommit för att bevaka våra tävlingar… Så korkad är jag! Men svaret jag får gör mig pissförbannad! ”Jaa, det plingade ju till i polisradion..”
Nu ska jag förklara en del för er som inte är så insatt i hästvärldens infekterade förhållande till pressen! Vi har under många år, som många andra idrottsföreningar, försökt få lokalpressen att intressera sig för och rapportera om vår sport, utan resultat! Om det inte finns en boll med i spelet så finns man inte! Punkt!
Under många år (ca 10-12) har vi haft vårt ponnymeeting, sista helgen i juni/första helgen i juli. Vi drar hit ryttare med familjer från hela länet, Jämtland, Medelpad, Uppland, Dalarna, Örebro och Sörmland! Vi har ca fyrahundra starter på en helg. De handlar i stan, äter på McDonalds och tankar på mackarna! Och de kommer tillbaka… år efter år… Den här helgen är en riktig folkfest, med bra rykte i vår sport och ungarna ser fram emot detta som årets höjdpunkt! Det grillas och leks på lördag kväll, en riktig familjefest, med andra ord. Lördagen innehåller dessutom helgens höjdpunkt: Maskeradhoppningen! Ungarnas kreativitet har inga gränser. Vi har sett allt från Pippi Långstrump och Hårdrockande Kiss, till Tore Skogman! Men vill lokalpressen rapportera om detta..? Icke sa Nicke! Vi har ju fortfarande ingen boll…
I ärlighetens namn ska dock nämnas att vi numera har en egen reporter som rapporterar om händelser i vår värld. Vår kära Lotta Odström! Tyvärr känner lokalpressen sig tvingad att varje gång hon skriver nåt, redigera hennes text så att mycket av det intressanta försvinner…
Anyhow… tillbaka till mitt möte med REPORTERN…
När jag hör att hen kommer för att det plingat till i polisradion om en olycka markerar jag VÄLDIGT bestämt att HÄR FOTAS INTE! Detta är en olycka och då fotar man inte. Till svar får jag att ”Ingen som är med om en olycka vill väl fotas! Det här är en nyhet. Du har väl hört om dödsolyckan igår?” Men vafan är det för jävla inställning?? DU FOTAR INTE, förtydligar jag då… hen är tydligen lite trög… ”Jamen jag kommer ju inte att zooma in nånting… Det blir ju liksom en allmän bild…”. Men eller hur..!?
Nu kan jag säga att Helle är rätt irriterad! När jag ifrågasätter hur det kan komma sig att lokaltidningen inte är ett dugg intresserad av våra tävlingar förrän det sker en olycka får jag till svar att det är sporten som sköter det … ”Jag jobbar inom allmänna nyheter!” Jaha! Och vad har allmänheten för intresse av detta då? Om man inte intresserar sig för en sport annars så behöver man väl heller inte bry sig om en olycka sker! Hyenor, det är vad det är, och nu är jag heligt förbannad!
Här ligger en skadad ryttare och har smärtor så hon gråter, omgiven av människor som försöker hjälpa medans vi väntar på en ambulans… Åsså en individ… som gärna vill fota… eftersom allmänheten tydligen har ett intresse av att veta att en ryttare skadats på Sorfs hopptävlingar! Och i efterhand får jag dessutom veta att hen stått och fotat vid ambulansen… Så mycket för att ta ”lite allmänna bilder”…
Näe, Hela Hälsingland! Nu är måttet rågat! Om ni inte tycker att våra tävlingar är värda att berätta om, trots att vi sätter vårt älskade Söderhamn på Ridsportskartan, då behöver ni faan inte komma när nån blir skadad heller. Jag förstår verkligen inte logiken! Om ingen är intresserad av ridsport så är det väl heller ingen som är intresserad av olyckor inom ridsport! Hyenor, det är vad ni är!