Som att det inte skulle räcka med de katter och hästar som finns i familjen..? Näe, han behöver egna…
Det började så smått med fåglar som skulle matas.. Gick bra till en början, men sen bröt kriget med skatorna ut. Skator är smarta och under en lång tid gick hans tid åt till att försöka överlista de svart-vita med maten som var avsedd för de små… Speciellt talgbollar upphängda i björken där jag parkerade min bil, som för övrigt då alltid var full med fågelskit!
För ovanlighetens skull ska jag sticka ut hakan lite och säga att skatorna vann… I alla fall så byggdes det nåt torn med nät för att de små skulle komma åt maten, men de stora skulle hållas utanför. Taskigt enligt mig, men som tur är har de små inte speciellt bra bordsskick så mycket ramlar ut och landar på marken under så de stora får mat. Det här pågick några år..
Sen bestämde han sig för att utvidga djurparken… Rådjur… det var nästa art som skulle domesticeras. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt minns hur det började. Jag vill tro att det var när vi upptäckte spår efter de små liven runt hela huset och en miljon varv runt bilarna. Jag sover ju med sovrumsförnstret öppet året om. (Ja, jag säger jag, för maken är ingen supporter av den handlingen) Vaknade en natt av att nån trampade utanför sovrumsfönstret och såg typ en tolvtaggare stå och stirra in på oss… Ni som vet hur vi bor vet att det kryllar av trappor runt vårt hus. Jag var livrädd för att komma ut en morgon och hitta en hög med rådjur, halvdöda med brutna ben efter att ha sprungit upp och ner i dessa trappor! Så jag gjorde som jag brukade… Jag skrek åt min man att lösa det.
Sagt och gjort… Det inhandlades en ensilagebal från en lokal bonde och den tippades utför brinken. Jorå.. de åt av den, men inte fan slutade de springa runt huset i alla trappor för det. Jävla djur! Balen fick också besök av en älgko med två kalvar.. Många var de jägare som hörde av sig och ville göra om vår balkong till ett kombinerat älg- och rådjurspass.
I år har verksamheten utvidgats med en krubba i rostfritt som sitter på väggen till vårt förråd. I detta serveras viltfoder från Granngården. Funderar på att köpa en pall.. blir säkert billigare än å köpa säckvis. Jo, men just ja! Även i år har den lokala bonden sålt en ensilagbal till Forsbacka som tippats utför brinken. Älgarna har hittills lyst med sin frånvaro, även om jag såg att det varnades på fejjan för älgkalvar runt Forsbackabron. De kan ha varit här, eller på väg härifrån…
Hur fungerar vardagen då..? Med djurbeståndet i parken..? Ja, vad ska man säga..?
När jag kommer hem från jobb eller stall så gäller det att ha ögonen med sig… Oftast är det en fyra, fem individer här och häckar runt krubban.. eller ståendes på vägstumpen, gloendes på mig och min lilla bil som bara vill förbi och in i garaget. Flyttar de på sig? Nä inte ofta..
Just ja! En liten parantes, men jag har ju bytt (läs tvingats få) en annan bil än sist. En liten Mini Cooper som får plats i garaget. Numera får makens bil stå under björken å bli nerskiten av de kära fugglarna. Åsså har jag ju äntligen lyckats tjata till mig en garageport med fjärrkontroll!
Åter till djuren…
Det här är en vanlig syn när jag kommer hem och rullar in i garaget. En uppkäftig syn som ifrågasätter va fan jag har där att göra..? På deras gård, i deras trapp..
I morse kom jag för sent till jobbet… Tog min vanliga kopp kaffe och gick ut på bron för att röka. Vad är de första man ser..? En flock som upptar hela vägsträckan utanför oss. Ni som vet, ni vet. Det är 30 utanför oss med det går sällan under 50. Så jag skrek åt dom att ge fan i att stå på vägen som nå fån och gå till balen å äta i stället!
Å se på fan! De lydde… typ… Balen sket dom i. Hela gänget skenade till krubban istället. Inte fan kunde jag öppna garaget å åka till jobbet då. Nä, Helena fick snällt vänta tills de ätit färdigt. Alltså blev jag sen till jobbet.
Jävla Håkan å hans djurpark!