Det drog ihop sig till årsdebut för unge å ponny i hästtävlingsvärlden. Ja eller nästan… en smygpremiär har ju redan avverkats i form av en dressyrtävling i Bollnäs för några veckor sen. Idag var det dags för Bollnäs igen. Å helt plötsligt gick det troll i hela dagen!
Ungen var lite nervös, hon kände sig lite ringrostig tyckte hon. Hennes ringrostighet skulle emellertid visa sig vara minimal i jämförelse med TEAMETS.
Vi startade dagen med att sova över… typ.. eller kanske var det en släng av tidsoptimism. Sena till stallet blev vi i alla fall. Tur att Gugga skulle med… hon var redan där och hade hunnit fodra. Surprised anyone??
Helt plötsligt började ponnyn darra, vi snackar tokdarrning! Vi bara stirrade… Fryser han? På med ett varmt täcke.. Äter han? Jorå, höet smakade bra. Är han sjuk? Tempa! Närå inge konstigt där… Vi lastade i alla fall till slut och då slutade han darra… Eeeh.. okeej… Så bar det iväg!
Väl framme så skulle det veterinärbesiktas. DET är vi inte vana. Hur skulle det gå med vår halta å lytta ponny? Jorå, Gugga är världsvan hon och distraherade veterinären med allahanda meteorologiska termer. De snackade alltså om snövädret över Gävle igår… Mamman lånade ungens hjälm och sprang med ponnyn..
Ny TR-regel Nr 1: Hjälm vid besiktning!
Ungen å coachen gick banan, medans mamman och pappan gjorde iordning ponnyn. Så långt allt väl och som vanligt. Det enda ovanliga var att Pirre var ovanligt kort och väldigt mycket högre än vanligt… Hmmm Jorå, det skulle visa sig att ett av husen i närheten hade presenningar som flaxade och flapprade i det förbannade blåsvädret och helt plötsligt blev vår annars så presenningsälskande ponny en…. Hysterisk galenpannaponny. Suck! I vanlig fall skrittas han fram av pappan, men idag fick mamman ta över. Lätt å leda en galopperande, bockande galning på en knölig leråker i full storm. Dubbelsuck!
Ungen kom i alla fall upp i sadeln och in på framridningen. Där en lätt hysterisk stämning sakta men säkert byggdes upp… Mer eller mindre skenande ponnysar… hög ljudnivå på både vuxna och juniorer…ihopridningar, kraschade hinder och jag vet inte vad. Mamman blev nervös och gick därifrån.. Satte mig en stund hos ponnypappan på läktaren, och studerade konkurrenterna. Insåg åxå där och då att Ny TR-regel Nr 2: Ringklocka som startsignal! användes… Tänkte i mitt stilla sinne… Undrar om Linn är medveten om det…? Det skulle i ett senare skede visa sig att så inte var fallet…
När det närmade sig gick jag ut. Nerverna höll inte och i äkta Mia Skäryd-anda ville jag inte sitta på läktaren och utstråla oro. Så jag gick en sväng och när jag återvände såg jag på långt håll att nåt inte var som vanligt… Jag stannade till och studerade Team Lantz. Ungen satt till häst och såg helt vanlig ut… Guggi stod lite dold och tittade upp på Linn och pappan stod framför hästen och tittade ömsom på Linn och ömsom på Gugga…
Jag kom fram till följande:
1. Hon hade förmodligen inte vunnit för då hade hon legat på halsen på Pirre…
2. Hade hon vunnit skulle även pappan ha hängt på ponnyns hals.
3. Ponnyn hade med all säkerhet skött sig, för annars skulle ungen ha släppt honom och gått därifrån i ilska och besvikelse.
Så va faan hade hänt..?
Jorå det skulle visa sig att ungen inte haft en aning om hur nya startsignalen funkade och hon väntade på ett varsågod-och-rid som aldrig kom, sen när domaren sa att klockan går… då gav hon sig iväg, men fortfarande väldigt tveksam… När hon kom till hinder nr två upplevde hon nästa ryttare som lite i vägen och fick välja en annan väg en den hon tänkt. Så med en tvekande ryttare som helt tappat fokus på en ponny som fattade nada kom stoppen som ett brev på posten. Om man nu kan kalla det för stopp.. verkade mest vara nersaktningar. Och inte blev ju förvirringen mindre av att domaren inte uteslöt henne efter andra stoppet, trots att det var en regional tävling… För se här inträder Ny TR-regel Nr 3: Tre stopp tom LB+ oavsett status på tävlingen! Men hon har alltid blivit itutad att fortsätta tills domaren säger annat så det gjorde hon, men det höll inte så länge…
Så det jag bevittnade där jag stod på avstånd var tre levande frågetecken och en ponny som ville gå och fika. Så vi gick till bilen och fikade, fortfarande väldigt frågande till vad som hänt. Ungen kom i alla fall efter en snabb analys av situationen fram till att allt var mammans fel. Mamman hade ju underlåtit att informera om de nya ändringarna i TR. Alla vet ju att det är mammors skyldighet och uppgift i livet att utföra dessa sysslor. Speciellt om mamman i fråga är Grönt Kort-utbildare i föreningen och faktiskt har koll på detta… Hur är det man säger om skomakarens barn…?
Vi hade i alla fall en trevlig fikastund innan vi styrde kosan hem igen och konstaterade att det inte bara är ponny och ryttare som behöver träna inför tävlingsdebuten… Teamet skulle också behöva en ordentlig genomkörare…