Näe, inte de där ”vanliga” trökiga programmen där nån förstå-sig-påare lagar mat och ooaar och oommar över sina egna lagade rätter. (Vem bestämde att Leila fick göra TV??) Jantelagen existerar inte inom kock-världen kan man väl säga…
ETT rejält undantag finns; Per Morberg’s ”Vad blir det för mat?” Han är så underbart dryg och slafsig! Antingen älskar man det eller åxå hatar man det… Kan säga att hos oss älskar vi det. (Den allvetande dottern undantagen, då förstås. Pinsamt att gilla samma saker som päronen, ju!)
Annars är det inte mycket i matlagnings-programs-väg från Sverige som gillas… Lamt, tamt och… inte som i England…
England, ja… har inte haft just nån relation till detta land tidigare. Och absolut ingen matrelation, för där äter de väl inget annat än inälvsmat och dricker öl..? Gillar varken eller ja! (Har tvingats till London och totalt ändrat uppfattning om hela landet, men det får bli ett annat inlägg..)
Men matprogram, det är de proffs på!
Vi har en kanal som heter BBC Lifestyle, kan säga att den används flitigt i Forsbacka…
Brukar ni kolla på Halv åtta hos mig? Moooaahhaaahhhhaa!! Suckers! Sicket skit-program! Lamt och tamt och… fruktansvärt beigt. Förlagan kommer från England och stavas ”Come dine with me”. Trodde ni att engelsmän är stela och tråkiga? Intera! Stiff upper lip har de inte hört talas om i det programmet. De är fan inte kloka. I ett program blev värdinnan så packad att hon somnade, gästerna fick själva sno ihop varmrätten. Lagom till efterrätten dök värdinnan upp igen, iklädd svarta solbrillor, och användandes dörrposten för att kunna stå upprätt… En annan gång serverades pocherade ägg, med rinnande gula. Det visade sig att en av gästerna hade extra svårt för rinnande äggulor, och blev därför filmad bakifrån (med hängande byxbak) körandes den stora bussen från Gustavsberg. De engelska casting-människorna har dessutom gått en heeelt annan kurs än våra svenska. De anser att det gäller att para ihop de människor som passar sämst ihop! Skit i om de kan laga mat. För att inte tala om Helge Skoogs/Pia Johanssons motsvarighet i programmet. Såå jävla elak och bitchig! För att citera Lena Endre’s karaktär i ”Kanalkampen” – Det är jäävligt bra TV!! BBC skrattar hela vägen till banken!
En annan favorit är Hell’s Kitchen. Jaa, jag vet… inte engelskt.. men karln är ju från England! Och sicken karl. Elak, grinig och fruktansvärt sarkastisk. Som den mannen kan skrika! Jag riktigt känner hur håret står som en strut bakom deltagarna när han gapar åt dem. Och vilka deltagare sen… Man funderar ju på varför en del kom med… Men det är förmodligen Lena Endre som varit i farten igen… Jävligt bra TV! Själv skulle jag väl åka ut innan första avsnittet var klart. Funkar nog inte att be honom dra åt h-e… Eller åxå är det den vinnande taktiken…
Överlag är ofta de engelska förlagorna till våra program bättre, i alla fall i min mening. Masterchef är ett annat exempel. För att inte tala om ”Stricly come dancing”… Just prexis… ”Let’s dance” på svenska. Tycker ni att Tony Irving är elak? Ha! Han är ett lite lamm om vi jämför… Fast nu hamnade vi ju utanför maten….
Så då återgår vi till Masterchef.. I England fungerar det lite som i en cup, med olika kvalgrupper, där deltagarna slås ut för att mötas i kvartsfinaler och semifinaler. För att sedan komma till den riktiga finalen. Har gillat detta lite bättre förut, än som det ser ut i andra länder där alla deltagare är med i samma grupp från början för att en efter en slås ut. Fast det ska erkännas att jag börjar förstå tankegången i efterföljarnas program… Naturligtvis… Lena Endre igen! Alltid nån som är elak och dryg! Jäävligt bra TV!