Vi firar födelsedagar på lite annorlunda vis i vår familj… på senare år ofta hästrelaterat.

Ungen fyller alltid år när Sorf har sitt tre-dagars ponnymeeting, Söderhamnshoppet. Och om hon mot förmodan skulle missa nåt år så träder mamman in som ersättare och firar sin födelsedag under tävlingen. Vi fyller med fem dagars mellanrum, ungen å jag.

I år ville inte pappan vara sämre utan passade in sin födelsedag till Gävle Ponnyklubbs lokala ponnyhopptävling med lagomgång. Han ska ju alltid vara lite märkvärdig han… Fylla år på bortaplan å så, menar jag… Som straff fick han kliva upp halv sex å koka kaffe till resan. Han har ju tre ansvar under våra resor:

• Fixa matsäck
• Skritta fram Pirre
• Hämta vatten på tävlingsplatsen. (Om den medhavda dunken tar slut.. Jaa vår ponny dricker Söderhamnsvatten på tävlingar. Because his worth it!)

Eftersom det var Håckes dag idag lättade vi lite på hans åtaganden… Jag hämtade vattnet… Det var väl snällt..?

Ungen hade ju bestämt sig för att starta LD/LC idag, det var ett tag sen vi behövde vara på plats till första klassen, så ovant som fan när klockan ringde. En till ovan sak var att vi hade två ponnysar i åkan när vi gav oss iväg. Super Suzie alias Doris skulle ju med, Frida och hon skulle åxå starta LD/LC. Roligt för Linn med en kompis i bilen, kul för Håcke som för en gångs skull fick sitta i framsätet med sin snygga fru vid ratten… Mindre kul för Pirre som fick ett fruntimmer med åsikter bredvid sig i åkan…

Summa summarum blev det tre stopp på vägen ner till Gävle eftersom de höll på att riva åkan därbak. Första gången hade maten tagit slut och tydligen bestämde de sig för att äta på varann istället… Vi stannade strax före Axmartavlan och jag fyllde på maten… Vi kom till Hakkegård.. då trodde jag att åkan skulle välta! Jag hann inte ens helt av E4:an utan blev tvungen att stanna på avfarten. Tur som fan att det var lite trafik! Nu var inte maten slut… De var bara osams… Jag läste lusen av dem båda och hotade att vända och åka hem igen… De glodde på mig som om jag inte var riktigt klok och undrade: ”Hur menar du nu??” Puckon! Jag knöt fast dem vääldigt kort! Vi hann med ett stopp till, då var det dags att fylla på maten igen…

Vi kom ner, i senaste laget, tack vare alla pitstop. När vi lastade ur Pirre så började Doris yla av saknad… Jaha det passar nu!? DubbelPuckon!! Sen tillbringade vi dagen med att lasta ur än den ena och än den andra. De hoppade liksom i skift… och jag gick hela dagen med ett lätt illamående eftersom jag gruvade mig för hemresan… Skulle maten räcka ända hem, eller skulle vi wobbla av vägen..?

Ungarna hade i alla fall kul idag. Vi parkerade precis bredvid klubbkompisar och fick ett trevligt umgänge både med alla ryttarkompisar och ponnyföräldrar. Och vädret blev inte så illa som befarat! Halleluja! Å en varsin rosett kom de hem med.

Å kan ni förstå! Hemresan gick alldeles galant! Inget bråk och stök, inga sparkar eller slag. Vi stannade för säkerhets skull vid Axmartavlan för att fylla på mat och döm om min förvåning när jag öppnar dörren… Där står det två puckon och nöblänger på mig… maten är slut och de har inte tagit ihjäl varann! Undrens tid är inte förbi ändå…

Jag fyllde på mat ändå för att vara på den säkra sidan innan vi fortsatte färden hem!

Maken med födelsedagen då? Ja han drog till Askersund så fort vi kom hem… Han säger att han jobbar… men jag är skeptisk…