Jag trodde aldrig att den dan skulle komma när jag sa att jag behöver en paus från min älskade förening, Sorf. Men nu är den här. Jag har under en längre period funderat över detta och kommit fram till att så är det. Förmodligen dras det en och annan lättnadens suck i ett antal hem, å det har jag förståelse för. Jag lägger mig i och har åsikter om det mesta.

Egentligen är det inte föreningen som sådan jag behöver ta en paus från, det är mer ett visst beteende som finns överallt, tyvärr åxå där. En negativitet som egentligen inte är så stor, men när den hela tiden finns där så byggs det på och till slut tar det stopp… Jag har alltid varit av den uppfattningen att det går inte att göra alla nöjda, för så är det. Det är alltid nån som inte kan eller vill eller får. Jamen då kan de ju kanske vara med nästa gång 🙂 Eller åxå inte…

Jag är en doer. Jag är bra på att ordna å fixa å dona. Det vet jag. Å jag har under åren fått tonvis av tummar upp för det jag gjort, även om jag åxå vet att det förekommit tummar ner… Oftast då inte direkt till mig, utan det kommer fram via ombud. Japp! Jag känner en massa människor som faktiskt berättar för mig vad som sägs OM mig, men jag har valt att inte fokusera på detta, för som sagt… man kan inte göra alla nöjda. Jag har valt att lyssna på de som gillar det jag gör, för tro det eller ej… De är fler i antal.

Men som sagt… till slut tar det stopp… när glädjen försvinner är det dags att lägga ner. Å glädjen försvinner när de här små grejerna läggs på hög.

Jag fattar åxå att detta inlägg kan ses som en snyfthistoria, där jag höjer mig själv till skyarna och klankar ner på andra för att vinna sympatier. Icke sa Nicke! Det här är min blogg! Jag skriver om vad jag vill och denna gång handlar det om hur jag mår just nu. Gillar du det inte så sluta läsa på stubinen! Det här är en del i mitt sätt att komma ur min Sorf-svacka, inte nån önskan om styrkekramizzzar. (Va är det egentligen..?) Anyhow.. nu kommer jag från ämnet igen!

Jag älskar verkligen att ordna träningar, söka pengar och hitta på aktiviteter för våra ungdomar. Ridslingan vi fick pengar till tycker jag personligen blev en hit. Jag hoppas att den kommer till användning för ridskolans elever och de handikappade som rider hos oss, för det var ju främst de vi hade i åtanke.

Men samtidigt finns det en baksida med allt detta fixande… Vi ka ta några exempel på klagomål jag brukar få…

Erik-träningar:
Nån kan inte det datumet, en annan är inte nöjd med den grupp jag placerat dem i. En tredje gillar inte nån ingrediens i maten som jag lagat och vi säljer i cafeterian…. Vi lägger en träning i maj för att kunna träna utomhus, fullt medvetna om att det kan krocka med en tävling. Resultat.. vi får svårt att fylla grupperna. Vi lägger träningarna tidigt eller sent på säsongen för att undvika tävlingskrockar… resultat? ”Tänk om han kunde komma så att vi kan träna utomhus” Moment 22.

Vi åker till Sylve Söderstrand på tvådagars hoppträning:
Då framförs synpunkter på att det bara är privatryttare som fått åka. Eeeh!? Man behöver en häst/ponny för att kunna åkan på en hoppträning å ridskolehästarna är på semester… Hur tänkte personen där..? Å byta datum är inte att tänka på för när den dåvarande förbundskaptenen för hopplandslaget har tid att ta emot oss… Då tar vi den tiden! Vi ska vara glada att vi får komma med tanke på att han i vanliga fall har krav på en viss nivå för de som kommer på kurs… Återigen.. MIN åsikt! Jag vet fortfarande inte vem personen i fråga är… Jag har åxå fått berättat för mig att Sylve-resorna hade varit bättre om de organiserats ordentligt från början… Jaja… gör det själv nästa gång… Jag önskar att åsiktsmaskinerna visste hur mycket tid som går åt till planerandet… Det är många samtal och mail för att hitta ett datum som kan passa. I år fick jag dessutom hoppa på både Sylve å Ivan i Falsterbo för att få ihop det… Detta pga att vi blev så många som ville med.. Och nej.. Jag har inte i huvudet exakt hur många boxar eller bäddar som finns…

Jag hyr en buss för en resa.. lägger ut på Fejjan… å de första kommentarerna säger samma sak… ”Meen, om det varit en annan helg så vi kunde åka”. Jaa, jag är ledsen… men jag måste välja ett datum…

Jag ber om hjälp med nåt när det kört hop sig, (jaa det skiter sig emellanåt) och de jag frågar hinner inte eller VILL inte! Jag borde egentligen inte bli förvånad eller ledsen… men det blir jag…

Så nu tar jag en paus… Jag har mitt stipendium från Erikshjälpen som jag har en plan för å de ska jag fixa, men sen tänker jag återgå till att vara ridskoleelev ett tag. Jag var iväg ikväll å det var fantastisk roligt! Den energi jag har lägger jag hädanefter på ridskolan, mitt jobb och på min sång. Det känns förbaskat tråkigt mot dem som faktiskt uppskattat det jag gjort, men nu får det bli så här. Jag inser att de flesta är villiga att hugga i och hjälpa till om det bara kan gynna dem själva eller deras barn. Så tänker jag åxå tänka nu ett tag…. Jag tar en termin i taget så får vi se… Passa er! Jag kanske snart är tillbaks med full styrka 🙂

Puss