Den senaste veckan har varit omvälvande… Dottern i huset måste vara den mest oroliga själ som vandrat på denna jord. Är det inte ponnyn som är döende så är det hon.
Vi har genomgått följande åkommor på dottern:
- Skabb
- Löss
- Loppor
- Cancer
- Psoriasis
Ponnyn å andra sidan har haft följande:
- Soleksem
- Hälta
- Ryggproblem
- Underbensfraktur
- Enorma sårskador med infektioner som följd
Hur kommer detta sig, kan man då undra..? Well.. let’s go back…
Hon hittade en knöl på halsen.. Som naturligtvis bara kunde innebära cancer! Jag tänkte det kunde vara huvet hennes men den var tydligen mindre än så… Den är för övrigt borta nu. Vad kan man tro att det var..? Svullen körtel i förkylningstider? Finne? Fettknöl? Next!
Det kliade på en tå, såg ut som små bett och blev lite svullet. Förmodligen från en orm eller spindel. (Forsbacka är ju känt för sina giftiga djur..) När svullnaden gick ner övergick diagnosen till skabb eller eventuellt loppor. Lössen vet jag inte riktigt hur de kom in i bilden… De bara fanns där…
Psoriasisen då? Ja den har hon på händerna… Under hela hennes uppväxt har hon på vintern blivit extra torr om händerna och vi har smörjt och smörjt för att hålla det i schack… Men nu, vid tretton års ålder har det tydligen plötsligt utvecklat sig till psoriasis… Mamman fattar ingenting! Det ser ju ut som det alltid har gjort..!? Undrar om Google är så jävla bra ändå..?
Då övergår vi till den döende ponnyn…
Han kom in med ett sår framför ena örat.. såg ut som ett brännsår och håret lossnade runt det… Genast var det dags att ringa Björn, vår veterinär! Mamman var inte så villig att ringa det samtalet ännu, tyckte vi kunde vänta… Va gör ungen då..? Jo då säger hon: ”Mamma vi kan väl ringa Christoffer på distriktet… Snyggveterinären, du vet..” Jorå, hon vet hur hon ska handskas med mor sin… men jag stod emot! Mamman trodde mer på ett bett eller en spark.. de leker ju ganska häftigt i valackhagen på Sorf…
Dan efter kom han i med ett exakt likadant sår på samma ställe men framför det andra örat! What??? Ungen var lätt hysterisk…ponnyn höll ju på att falla sönder framför våra ögon! Mamman tänkte till, konsulterade lite kloka människor och kom fram till att när balarna som omges av nät minskar, gnager ponnyn upp ett hål och kör in huvet för att äta… varvid nätet ”bränner” upp sår framför öronen…
Då kom han in med ett broddtramp! Oh ve och fasa! Nu ramlar väl hoven av.. Hur ska det gå? Ska vi gipsa?? Suck!
Så red hon då på fredagen, ungen.. och tyckte inte att det ”kändes bra”.. Han kändes kort och sned.. Mamman suckade i vanlig ordning… På lördagen var det dags för P&J. Kändes inte bra då heller enligt ungen… och t o m mamman såg att han inte riktigt ville gå fram. Till slut kom ett stopp på oxern och han snubblade ner på knä och slog sig i bommar och hinderstöd, med resultatet att han markerade på ena frambenet. Ungen satt av och det blev ingen hoppning. Klokt!
Men vad händer..? Tänk er att ni slår i er kärringknöl.. Det gör ont.. jävligt ont! Det gör det förmodligen också på en ponny som slår benen i bommar och hinderstöd. Betyder inte att man är färdig för slakt för det! INTE DÅ! Men i ungens värld blir det en katastrof.
Hon kan inte rida… Varför slutade hon inte när det kändes konstigt dan innan..? Med andra ord är hon en dålig människa och en djurplågare… Dubbelsuck!!
Så jag ringde Tommy som kom idag och pillade lite på honom. Ponnyn var sned och hysteriskt arg så det lutade åt att han gått omkull… Förmodligen i hagen under alla lekmoment de pysslar med där..
Va lär vi oss av det här då..?
Jaa, ungen förmodligen ingenting… Hon kommer att fortsätta vara hysterisk när det gäller älsklingsponnyn… med all rätt.
Mamman kanske lär sig att ungen inte har så fel alla gånger hon säger att ponnyn håller på att dö! Hoppas bara att vi lyckas hitta en gyllene medelväg för alla krämpor som finns. Annars finns en risk för att mamman antingen blir galen eller ruinerad!