De senaste veckorna har verkligen pendlat mellan glädje och sorg… Är det konstigt att man känner sig manodepressiv emellanåt??

Förgiftade katt med utslagen lever som på nåt sätt ändå hämtar sig och piggnar till. För att sen försvinna i flera dar och när vi insett att hon förmodligen är borta för gott, så dyker hon upp igen… Mager, blöt och hungrig. Men levande!

En unge som kämpat med sig själv och sin ponny under en längre tid, och nästan gett upp hoppet gör helt plötsligt två dubbelnollor på samma dag. Varav en i LB! Äntligen! Den var hon så väl värd. Och mamman tittade utan att det gick åt skogen.

Jag hittade ett jobb som verkligen var mitt! Det stod Helena skrivet över hela annonsen. Jag sökte och fick komma på intervju. Jag kan ärligt säga att jag aldrig velat ha ett jobb så mycket, det är verkligen nåt jag brinner för. Och jag hade varit så bra på det! Så kom samtalet ikväll… där jag blev informerad om att jag inte fått jobbet. Jag var inte ens tvåa på bollen… Den sved! Jag var för grön, och hade mer att lära. Det var hårt… Har aldrig gråtit över ett förlorat jobb…  men det gjorde jag nu.

Så nu deppar jag en stund med familjen i soffan med ett glas rött och imorron är det dags att ta tag i skolan igen… Sen måste jag väl söka ett sommarjobb kanske… Nån som har nåt på lut? Jag är bra på det mesta! 🙂