Lite irriterad igen då… Eller kanske rent av mycket
Har varit på studentfirande och i samtalen som uppstår får jag höra saker som faktiskt gör mig förbannad… på många plan…
Men vi tar det från början, allra första början… Vi går tillbaks till 1986! Japp, det var då jag gick ut gymnasiet. Näe jag tog inte studenten… Jag var nog den enda på hela Staffanskolan som inte hade mössa. ”Vi går ut skolan! Vi tar ingen student!” Oh yes, obstinat redan då! I och för sig gjordes det heller ingen affär av att vi som gick två-årig linje (som det hette då) gick ut skolan. Det ordnades en fest på Folkan men dit var bara de tre-åriga linjerna välkomna! Men nu kom vi från ämnet… Det där är ett alldeles eget irritationsmoment.
Mina två år på gymnasiet tillbringade jag på Konsumtionslinjen, eller Kastrullteknisk som vi kallade den. Idag skulle den nog kallas för ”Hemmafru 2.0”. Vi lärde oss laga mat, sy, tvätta, städa och sköta barn. Jorå Håkan… jag kan allt det där. Jag har till och med betyg i det! Snacka om att du blivit blåst i alla år! Moahahaha… Men nu kommer vi från ämnet igen… Faan Helena! Håll fokus nu!!
Kontentan med allt vimsande är i alla fall att jag har en tidig form av storköksutbildning. Det tog tid att komma fram till… Hmmmm. Jag har i alla fall för läääänge sedan jobbat i storkök och lunchrestauranger, och under senare tid börjat fundera på sånt igen. Jag har vänt papper under många år och börjar verkligen tröttna på det…
Så när det nu närmade sig sommartider, kom tanken på att jag kanske skulle prova att få ett sommarjobb i branschen bara för att testa. Sagt och gjort… Jag ringde bemanningen på kommunen eftersom jag av en storköksarbetande ridkompis blivit upplyst om att alla vikarier måste tas in den vägen. Skit! Tänkte jag då eftersom jag har ett brett kontaktnät som jag hade tänkt utnyttja för att mygla mig in… För är det inte så det går till i stora organisationer..? Or so I’ve heard…
Jag hamnade hos en kvinna som vänligt men bestämt avfärdade mig och min gamla utbildning. Det var nya tider nu, med allmän rotation i kök och disk, och jag antog då i mitt stilla sinne att jag kanske behövde vara utbildad kokerska eller så… Men tänkte återigen på min ridkompis… Är hon kokerska?? Har jag aldrig hört nåt om… Whatever!
Jag fick snart min nyfikenhet stillad när damen upplyste mig om att jag behövde ha en särskild hygienutbildning för att överhuvudtaget få lämna mitt namn och telefonnummer.
Jaha sa jag och beredde mig på att tacka för mig och lägga på när hon plötsligt ivrigt kastar ur sig att ”Men inom omsorgen behöver vi folk. Dit kan du ju söka!” Eeehh, jaha, sa jag, men jag gillar inte att jobba med människor. ”Va?? Vill du inte jobba med människor??” Näe helst inte, sa jag… Så länge de håller sig friska går det väl an.. men tänk om nån bli sjuk? Eller Gud förbjude får magsjuka? Då dör jag! Och jag har dessutom ingen utbildning…
Det är då det kommer…Kvittrandet… ”Deet gör ingenting! Jag tycker du ska prova att söka. Du kan ju vara lämplig ändå! VA?!? Hur kan det va möjligt?
Jag är i alla fall en godtrogen människa som hellre friar än fäller när jag inte har exakt alla kort på bordet… Jag tänkte.. Okej, det finns ett överflöd av människor som vill vikariera i kök och därför kan de kosta på sig att vara nogräknade. Det har jag förståelse för… Det kan också vara så att omsorgen inte har lika stor tillgång på vikarier och därför inte kan vara lika nogräknade… Också förståeligt, även om det i min lilla värld rimmar illa att jag behöver specialutbildningar för att laga mat, packa mat och diska, men ta hand om levande människor med olika individuella behov… det kan vem som helst göra… Skrämmande, det är vad det är!
Meen jag bestämde mig för att det hade väl med tillgång och efterfrågan att göra, så jag lät det bero… Tills idag… Och då är vi tillbaks på studentfirandet! Där fanns nämligen en gäst som arbetar inom den kommunala köksvärlden och hen blev väldigt förvånad när jag berättade min lilla historia eftersom DET INTE FINNS VIKARIER FÖR ATT LÖSA SOMMAREN I SÖDERHAMNS KOMMUNS KÖK!! Det lånas personal mellan köken, vilket innebär att vissa ställen går kort om personal.
Det är nu jag blir så förbannad att jag bestämmer för att öppna min stora trut… igen…
HUR kan man kräva att det ska vara särskilt utbildad personal för att laga mat när man INTE kräver utbildning hos dem som ska ta hand om våra gamla och handikappade?? Va?? VA?? Jag fattar verkligen ingenting. Sorgligt, det är vad det är!
Nu ska detta i ärlighetens namn sägas att allt jag skriver är hörsägen (utom mitt telefonsamtal med Bemanningen då..) och jag också gärna vinklar saken till min egen fördel. Men vafan, det är min blogg! Jag förstår också att jag genom att skriva detta riskerar att hamna ute i kylan hos min arbetsgivare… Just det people. Jag har en tjänst på kommunen som förmodligen, efter detta inlägg, INTE väntar på mig när min studieledighet är över…
Men den risken tar jag. Jag har ju redan blivit inkallad till en hög chef, där jag fick motta en reprimand för att jag ifrågasatte en omorganisation. Illojal kallades jag då, så det är väl lika bra att hålla i!
En tidigare kollega har sagt till mig att jag ska skriva en bok om mina upplevelser… Och nog har jag material allt! Jag har titeln klar: ”Mitt liv som kommunanställd” Tror att det kan bli en bestseller!