Yes, jag sitter.. uppe på övervåningen, på en barstol vid köksön. Räknas det?

Trött i kroppen, men inte så mycket i knoppen. Ovanligt men trevligt.

Idag la jag 2,5h på julstök. Julklappar på stan och E-center, till de jag tyckte förtjänar det. Tack och lov inte så många. Sen var det hästar som gällde.. igen.. Min man är mindre glad, men han är ju typ aldrig hemma annars så han har inte så mycket att säga till om bara för att han råkar ha jullov…

Under en lång period av mitt liv var jag hästtjej! Ja, visserligen överårig men ändå. Jag var en badass i stallet. Hanterade de mest ilsknaste hästar, tränade och tävlade, både dressyr och hopp. (Här pratar vi då i min hjärna.. ni som känner mig vet att den inte funkar som andra hjärnor..) Jag skulle minsann köpa häst. Så bestämde maken att vi skulle skaffa barn.. Me… not så nöjd.. men så dök hon ju upp då… Ungen.. från Kina. Egensinnig och viljestark. De va klart att hon skulle ha häst före mig.. Jag surade…

Så det blev som det blev… det visade sig att den där badass-bilden jag hade i mitt huvud inte riktigt stämde överens med verkligheten… Så jag fogade mig i att bli en BOB (Bär Och Betala) Så rullade det på tills ungen bestämde sig för att bli Trönbo. Å mitt hästliv försvann. Jag tyckte det var skönt och att den delen var över, jag hittar nåt annat.

Åsså sprang jag på Alwin! Svart å fin å som jag skrivit tidigare den snällaste som finns. Up my ass. Åxå skrivit om det tidigare, så vi släpper det.

Vi har gjort såna monstruösa framsteg de senaste dagarna! Nu vill jag inte att alla hästmänniskor idiotförklarar mig. Jag vill bara meddela att det går fort att bli en gammal feg kärring!

• Täcke av och på går finemang. Ja, jag ser ju i ögonvrån att öronen ligger slickade, men jag låtsas inte se det.
• Vi spolar ben utan att han står halvvägs ute i gången… bara lite
• Igår spolade vi ren svansen utan att han blev hysterisk
• Har i två dagar kunnat hämta in honom från hagen utan att bli skadad
• Borst och rykt funkar ungefär som täcke av och på. Jag ser i ögonvrån hur han leker krokodil, men jag låtsas inte se.

Men den största framgången kom idag. Framgång av två olika skäl, och det gäller då longering. Den mest livsfarliga delen som hästägare!

Jag har sett honom bli longerad… Jag har hört talas om när han blir longerad… Bara det gör att jag panikpinkar femton ggr innan. Sen tillkommer att jag hittills aldrig kunnat genomföra en longering för att jag blir så jävla åksjuk. Under alla år som Bad-Ass-Hästmänniska har jag aldrig lyckats få det att fungera. Jag hamnar dessutom alltid före hästen. Ni som vet ni vet. När jag fick hjälp härom dagen fick jag ta över på slutet. Ett fåtal varv i trav och jag var åksjuk resten av den dan.

Jag garderade mig med de andra privatryttarna på Sorf. ”Säg till så kommer jag!” Guld värt med såna stallkompisar.

Vad händer..? Alwin den sötnosen uppför sig exemplariskt! Inga bocksprång, inge bus, lite svårt att hålla galoppen i ena varvet, men inga påhitt över huvud taget. Men det största av allt! Jag blev inte åksjuk! Kan det vara så att jag börjar bli en Bad Ass i stallet igen? Jag tror faktiskt det. Å när Ungen då säger: Bra mamma! Va duktig du är!

Då kan jag dö lycklig!