Skulle ju ut på lokal igår kväll ja. Målet var Winchester å Jaminas Karaoke-fredag. Just de, gott folk! Plågar numera även allmänheten. Meen, som alltid när man sett fram emot nåt så skiter det sig… Jag fick tillbaka min trasslande mage å kumpanen blev tokförkyld. Så det blev till att stanna hemma… å det är här rubriken kommer in…

Maken jobbar ju numera borta en vecka i stöten. Denna vecka är en sån vecka. Å eftersom jag fortfarande lever i den villfarelsen att dottern behöver en förälder hemma, mutade jag henne med en FF-kväll med polarna om jag drog på lokal. Svårmutad?? Icke! Jag hann nästan inte prata färdigt förrän hon dragit ihop ett gäng och planen var klar….

Men så blev jag ju hemma då… å tänkte att Fine… Jag passar på att jobba lite istället då.

Sagt å gjort. Ungarna ( jag tror de var sju till antalet..) beordrades att hålla sig på övervåningen eftersom mitt kontor ligger i källaren. No problems, sa ungen. Vi ska käka pizza å spela kort.

Käka pizza å spela kort… Det lät som om de förökat sig genom delning och nu försökte hamra sig en väg ner till mig på kontoret… GENOM GOLVET! Jag kände hur jag hukade mig längre och längre ner i stolen och bara väntade att jag skulle få taket i huvet. Jag hoppas att de kunder jag bokförde åt har överseende med det hafsverk jag tvingades utföra. Ja menar, det är inte helt lätt att skilja på Debet å Kredit när huset väntas rämna vilken sekund som helst.

Anyhow… Efter avslutat uppdrag i källaren gick jag med dröjande steg uppför trappan, inte helt säker på vad som skulle möta mig… Sönderslagna möbler..? Blåslagna, blödande ungar..? Mördade katter..? Jag bävade…

Men vid matsalsbordet satt hela, rena, glada ungar.. ätandes pizza och tårta! Att köket såg ut som ett slagfält med tomma kartonger och rester efter tårtbaket var av underordnad betydelse. De levde! Huset var helt! Å katterna sov i godan ro. Halleluja!

Jag fick mig åxå lite pizza, kollade lite på TV. By the way… Ungarna jublade när det var ”På spåret”! Men snart nog drog de ner i gillestugan… för att slippa morsan antar ja. Jag antar att de gjorde exakt samma saker där nere, men nu när jag var ovanpå kändes ljuden inte fullt lika hotfulla… Jag dröp av in till sovrummet och pluggade i hörlurarna i telefonen och drog igång Spotify. Kändes som en bra idé, för ljudnivån… Den var hööög! Har ni hört sju stycken tonårstjejer trissa upp varann? Om inte… Grattis!

Innan jag somnade gjorde jag en repa på övervåningen och släckte alla lampor. (Av nån anledning tänds alla lampor i hela huset när det finns tonåringar närvarande.) Jag hörde hur de tjöt av skratt och tänkte i mitt stilla sinne… Älskar att ungen har kompisar som hon har så kul med. Å älskar att de vill hänga hos oss.

Här skulle ju historien ha kunnat sluta… Men eftersom jag är en tant i mina bästa år så vaknar jag ju varje natt och måste upp. Antingen för att fylla på vätska eller åxå för att tömma ur. I natt var det påfyllnadsdax. Döm om min förvåning när lamporna jag tidigare gick runt och släckte nu som genom ett under helt plötsligt var tända igen… Jag kollade klockan… 02:45!! Upp å ut i köket (som i vårt hus sitter ihop med vardagsrummet) och där… i soffan sitter tre donnor fnittrandes å spelar TV-spel. Milda Matilda! Va fan, hade de inte lagt sig? Jorå, de hade de, och tre av dem sov som stockar, men dessa nattsuddare var inge trött! Jag snubblade tillbaks in i sängen och pluggade i Spotify igen.

När jag vaknade nästa gång var det ljust ute och tyst i huset! Å jag kände mig pigg å utsövd. Lovely!

Så där låg jag en stund och kände mig lycklig över att jag äntligen kommit på hur jag ska överleva dotterns sleepovers. För det har varit en del och alla har slutat med en trött mamma som måste ”sova-ikapp” flera dar efteråt. Never more!