Japp… där har ni min vardag under de senaste månaderna… Jaa, inte allt hela tiden förstås… det halsonda började i förrgår…

Jag älskar att ha ”många bollar i luften” som det så klatschigt heter i alla jobbannonser… Men det är verkligen så! Fixa å trixa, de e jag i ett nötskal. Vad jag däremot inte fixar är människor som lägger sig i saker de inte har med att göra, ifrågasätter saker som faktiskt funkar å ignorans! ”Om vi låtsas som ingenting så försvinner nog problemet…” Arrrrgggghhhh!

Så har det funkat på sistone… tyvärr…

Jag älskade Migra från första stund! Jag älskade människorna där! Kanske inte alla… men… joo faktiskt… de jag hade lite svårt för fanns ju där för att jag skulle kunna träna på dem. Men så plötsligt hände nåt… Helt plötsligt fanns där nån som hela tiden la sig i mina arbetsuppgifter… tyckte att jag skulle utföra sånt som inte stod i min arbetsbeskrivning… tyckte att jag inte hade koll på det som jag skulle göra… Blev till slut tvungen att fråga min chef om jag fått en ny chef… Har suttit på otaliga möten där roller och arbetsuppgifter diskuterats och fördelats… Har det hjälpt.? Nix!

Nåt jag lärde mig inom den kommunala världen var att saker i den offentliga världen inte sker i ett nafs! Att gå från privat verksamhet till offentlig kan va jobbigt… Allt sker så lååååångsaaaamt! Men det är ju så av en anledning… Man kan inte handla hur som helst, det finns avtal att följa. Man kan inte gena, beslut måste ha en viss gång… Varför..? Jo av den enkla anledningen att vi använder skattepengar och med det följer ett visst ansvar! Då är det liksom bara att hacka i sig och följa gången… hur tungrott man personligen än tycker att det är…

Men helt plötsligt var det inte så… Man avlutade alla visstidsanställningar, alla provanställningar… utom en… Och inget skäl lämnades till varför just denna inte avslutades… Det gjordes personliga utlägg som sen skulle återbetalas… När jag påpekade detta slutade det med att jag fick be om ursäkt… Det bokades hotell av icke certifierade beställare. Rutiner på arbetsuppgifter skrivs av personer som aldrig utfört dem… Det smygs och smusslas med det mesta… Jag tror aldrig att jag under hela mitt liv känt mig så kontrollerad och ifrågasatt, som under det sista halvåret…

Droppen kom när förslaget på ny organisation kom… där jag såg att jag skulle bli överflödig… Då rasade min vardag på allvar…

När jag blev erbjuden ett nytt jobb så tog jag det… inte så mycket för att jag ville ha det, utan mest för att jag ville bort från det gamla… Ingen bra utgångspunkt… ja vet… men jag tog det i alla fall… Känslan inför det nya jobbet emellertid förändrats, mycket i och med att jag varit dit ett antal gånger… träffat chefen igen… och de kommande kollegorna… Jag får nyhetsbrev varje vecka som inleds med att de räknar dagarna tills jag kommer. Jag känner mig otroligt peppad att börja! Trodde också att mitt mående skulle förändras till det bättre i och med att det fanns klara beslut och datum att förhålla sig till…. Ack så jag bedrog mig… Det var nu det riktigt drog igång..

Den sömn som varit lite si och så blev ännu sämre… Den mage jag trasslat med under en tid bestämde sig för att inte alls behålla nån mat… mina munsår bara eskalerade upp emot näsan…. Så jag kontaktade min läkare och bad om en tid… Men eftersom Din Hälsocentral Söderhamn inte är den bästa har jag fortfarande inte hört nåt… Skulle bytt för länge sen om jag inte älskade min husläkare… Jag mailade även mina chefer för drygt en vecka sen och förklarade mitt mående och anledningen till det… bad att få ta ut semester de sista två veckorna av min uppsägningstid… Jag har dagar så det räcker och blir över… Har jag hört nåt..? Näppeligen… Den ena har jag sett en dag sen dess, hon har inte ens hälsat… Den andra pratar med mig, men bara om jobbrelaterade saker….. Här snackar vi strutsbeteende på hög nivå…

Veckan som gick var underbar, dock… Helgen tillbringades först med discodans och karaoke med delar av min Migra-familj, sen på hopptävlingar med min ridfamilj. Mina plågoandar var nästan inte närvarande alls under arbetsdagarna och helt plötsligt var det som på den gamla goda tiden på Migra igen! Tills igår… när jag insåg att nästa gång jag kommer till jobbet är de där igen. Vilket resulterade i en totalt värdelös natt…

Som tur är har jag tillbringat dagen med en annan familj jag har… min sångarfamilj. Vi har varit på Teatern och repat inför musikalen nästa helg å på söndag syns vi igen. Vet inte hur jag skulle överlevt denna vår utan alla mina familjer…

Jag vet att jag i och med detta inlägg bränner alla broar med Verket, men jag har inte för avsikt att arbeta där ever again… Vad jag däremot inte än bestämt är till vem jag ska vidarebefordra mitt Så-här-mår-jag-kan-jag-få-semester-mail till… Bemötandeombudsmannen på Migrationsverket (jo vi har en sån…) eller Generaldirektören… Kanske båda… Då blir de i alla fall diarieförda och sparas för en låååång tid framöver… Jag sover på saken…

Puss <3