Hade en tanke att ja skulle skriva på kvällarna om va som hänt under dan, mest för att den här resan gick ut på att bara göra sånt som vi mår bra av… den planeringen sket sig ju redan de första två kvällarna pga allmän trötthet å trilskande program. Å ja, jag mår bra att få skriva. Om nån sen vill läsa är av mindre betydelse i min värld. De e klart att de är kul med läsare men ja skriver för min egen skull i första hand. Fatta va bitsk ja skulle va IRL om ja inte fick lite utlopp via skrivandet… Jaa, jag kan va värre än ja är.. fråga mannen i mitt liv som stått ut i snart tretti år… undrar om det var därför han inte ville följa mä..? Nää, vi låssas att det inte är så…
Igår morse vaknade vi till lite halvmulet väder. Ungen surade… henes tanke med resan var endast att komma hem ”med värsta brännan”… suck… mungiporna steg dock en aning när hon kom ner till frukostmatsalen… Herregud så mycke mat… trodde aldrig att jag skulle få henne därifrån… undrar hur det är att ha barn som inte vill äta…? brrr, hemska tanke….
Väl tillbaks på rummet råkade mamman titta ut genom fönstret… å jävlar va soligt de va helt plötsligt! Pang å tjong så va stressade, effektiva mamman tebax. VI MÅSTE UT TILL POOLEN! Ungen… ni vet hon som skulle pressa… hon var måttligt intresserad. De går fan inte att vara tonåringar till lags… Meeen maammaa, klockan är ju bara nio… Jamen va faan, tyskarna är ju redan ute å bokar solstolar! Vi måste ut om vi ska få bra platser! På ett hotell med ett poolområde lika stort som Forsbacka… eller ja… typ… där man bara behöver vrida solstolen en aning allt eftersom solen flyttar sig för att ligga i gasset hela dan… Logiskt? Näpp! Men mamman lyssnade inte å typ tre sekunder senare var vi nere vid poolen…
… tillsammans med personalen… som rengjorde poolen, spolade marken, tömde papperskorgar å askkoppar… ja, ni vet… typ städade inför dagens anstormning. Å de fanns massvis med platser att välja på… så vi fick beslutsångest… för nära barnpoolen… för många tyska pensionärer… för nära poolbaren… för långt från poolbaren… innan vi hade velat färdigt hade molnen börjat hopa sig igen… vi gick tillbaks till rummet.
Väl där bestämde vi oss för att denna dag var perfekt för shopping å enligt Google den allvetande var grannbyn Morro Jable the place to be…ungen tokvägrade åka buss så det blev till att hyra en bil. En silverfärgade liten VW Polo av nyare modell, pigg som satan å med krockskador fram, bak och på höger framskärm. Allt enligt bilden som Avis-kvinnan visade innan jag fick nyckeln… Detta för att jag skulle veta att jag inte åsamkat bilen dessa skador… okej tänkte jag… ska ja krocka så får ja väl se till att det är en av dessa punkter som drabbas…
Gick ju hur bra som helst de här, vi tog oss utan problem ut på motorvägen via en helvetes massa rondeller… sjukt många… sanslöst många… Mammans körstil var dock inte speciellt uppskattad av infödingarna. Jag vägrade ”full gas, tvärnit” å de va inte populärt! In i rondellerna hade jag alltid nån ilsken spanjor som tyckte det gick för sakta och ut ur rondellerna hade jag nån annan tokig spanjor som tyckte det gick för sakta. De sket man väl i… Jag kör bäst i världen så kom inte här å kom!
Helt plötsligt började det dyka upp affärer å restauranger vid sidan av vägen… ungen ville stanna, men mamman hade ju förvandlats till en tysk übermench, å skulle vi shoppa i Morro Jable så var det Morro Jable å inget annat som gällde… Basta! Vi for alltså vidare… Å plötsligt började shoppingstråken avta…å vi så helt plötsligt havet på två sidor…. Mamman mindes en kartbild hon sett innan avfärd å började fundera på om vi kanske just hade åkt förbi Morro Jable…. När hon yppade tanken kläckte ungen ur sig… Jamen de va kanske därför det stog Morro Jable på en skylt strax innan vi såg affärerna… Här anammade mamman äntligen den spanska körstilen å slog på en tvärnit vid första bästa parkeringslucka.
Så vi klev ur… strosade tillbaks efter den lååånga shoppinggatan. In å ut i butik efter butik… klämmandes å kännandes på de mesta. Handlandes lite här å lite där… Lyckan var total! Nu fattade jag plötsligt varför mannen valt att stanna hemma… Han hade hatat detta!