Idag hade vi en livs levande Glittertvåhörning på mitt jobb. Lååång å ståtlig, med glittriga å paljettiga kläder, ögonfransar som nästan tog i taket å ett par pjucks som var höga som hus. Alltså den entrén… nerför våra trappor…. Aaoouuch!
Själv satt jag fast i informationsdisken… Man kan ju tycka att schemaläggaren (jag) borde vara smartare än att sätta sig själv på ett pass när Glittertvåhörningen ska läsa sagor för ungarna på Bibblan… Å inte hade jag nån chans å smita heller…. För just idag hände ALLT! Varför ska ungarna få allt kul..?!
Vadå, sa ungen när jag klagade… va fan kan hända på ett bibliotek…? Det måste ju vara lugnaste jobbet ever….
Pyttsan!
Måndagar är alltid lite stolliga. Direkt när vi öppnar har vi kö… Det är som att det finns ett uppdämt behov av böcker när vi haft stängt en dag… Eller ja…böcker… ja vet inte… de flesta rusar mot lånedatorerna… anyhow… kö äre iaf… Påminner mig lite om måndagarna på Systembolaget… (Jag har jobbat där, innan nån nu börjar gapa ALKIS åt mig…) Känner att jag kommer från ämnet lite…
Idag var kön lite längre… Idag skulle nämligen vår utförsäljning av tidskrifter börja. Jaa, man säger så på bibliotek… Tidskrifter… inte tidningar… Jag lär mig fikonspråket snabbt, jag vet! En bunt 10 pix. Å de e inga skittidningar… förlåt, skittidskrifter… vi säljer. Hus&Hem å AlltOmMat å sådär… De är bara inte av senaste snittet… Så istället för att slänga dom så säljer vi dom. Händigt på nå vis…
Jag vet inte om det var fruktan för denna årliga försäljningsbegivenhet som fick vår kassaapparat att gå å dö i fredags… Jag tror att det kan vara så… För helt plötsligt la den bara av… Å när jag ringde supportnumret som nån klistrat på den, så visade det sig att dom hade inte sålt såna manickar på mååånga år… å ingen support hade de heller… Jag fick ett annat nummer… Där svarade en telefonsvarare att supporten var stängd för att personalen var på utbildning… MEN om det var ett akut ärende kunde man ringa ett annat nummer… Men bara om det var absolut AKUT! Jag tror dom sa det typ tre gånger i meddelandet… Va fan kan vara mer akut än ett dödsfall… eller jag kan ju inget om kassaapparater… Den kanske bara var avsvimmad och behövde HLR… Så jag ringde det tredje numret… Å i andra änden frågade en kille mig om vi provat att starta om den..? Vadå starta om?? Den har ju ingen on/off-knapp, bara en nyckel å den hade jag vridit på så många ggr så den nästan tog eld! Prova ett annat eluttag, sa killen. Jag bet mig i tungan å gjorde som han sa… NADA! Efter en stunds tystnad sa han… Du.. det verkar som om er apparat är… död… DAH! Jamen va gör vi då, sa jag…
Jag vet inte, sa han… vi har bara support på levande apparater. . .
Sen följde en period av telefonsamtal. Satan va de e krångligt å jobba i en offentlig verksamhet! Först måste man kolla om vi har nån avtalad leverantör på kassaapparater, när man inte hittar nåt, måste man ringa inköpsorganisationen å fråga och när dom väl kommit på att inget avtal finns så måste man börja luska runt vart andra kommunala verksamheter köpt sina, om de är nöjda med dom å fan vet allt… När jag till slut lyckats jaga rätt på THE MAN som skulle sälja de bästa kassaapparaterna i Hudik och ringde honom… Då var han i Vemdalen… Jag kommer förbi på måndag, sa han…
Jamen det var väl klart! Å när kom han då…? Jomen naturligtvis mitt i rusningstrafiken av datasurfare, tidsskriftköpare, dragqueens å som om det inte vore nog… en skolklass som inte hade PIN-koder på sina lånekort. Va fan har det för betydelse, tänker ni… Mmmm det kan man ju undra… Men för att kunna låna böcker vid våra automater krävs en PIN-kod. Har man inte det så får bibliotekstanterna (jag då bl a) låna ut manuellt vid disken… som in the good old days…
Jag fick lunch kvart i två…
Sluta gnäll sa ungen… Jag tror du överdriver… Jag ska minsann fråga min kompis morsa som jobbar på ett annat bibliotek om det är sådär… Jag tror inte det… Det verkar ju chill å jobba på bibblan ju!
Men Glittertvåhörningen då! Joråsåatte… Jag fick mig en wefie… Har ni sett nå vackrare..? Ser ni va Starstruck ja är..?
