Har precis kommit hem från en sångstund i Norrtullskyrkan… Å jag kan fan inte sluta flina!

Jag sjunger hellre än bra å jag har ingen ambition att stå längst fram med mick å yla… Näärå, jag är nöjd å stå längst bak med en tamburin och doa lite, så jag vill gärna sjunga i kör, där man just som kan försvinna lite i mängden… Å som trogna läsare vet har jag ju provat på det här med körsång tidigare, men tröttnat pga konstiga körmedlemmar… Men efter ett otroligt trevligt bröllop med bra musiker, lediga mikrofoner, en hel del vin och tamburiner (min specialitet) vaknade besten igen… och jag började fundera…

Så jag bjöd lixom in mig själv till en kör i stan, trots att La Familia tycker jag sjunger falskt. Problemet var bara att jag siktade kanske lite för högt, när jag insåg att kören bestod av proffs… mer eller mindre…

Men körledaren, en mycket sympatisk kvinna, tyckte att hon borde få vara den som avgjorde om jag var tondöv eller inte och sa till mig att dyka upp på en övning. Så jag bokade in tiden… tills jag tänkte efter lite…

Få se nu hur detta kommer att gå till…

Helena dyker upp, sjunger, tas åt sidan och blir vänligt men bestämt uppmanad att inte dyka upp på nån mer övning… Piiiniigt! som den allvetande dottern skulle uttrycka sig… Jag backade ur, för det tänkte jag minsann inte utsätta mig för. Stan är inte större än att folk skulle känna igen mig!

Men det gnagde å gnagde… Jag ville verkligen få reda på hur det egentligen ligger till. Jag menar i mitt huvud låter det ju hur bra som helst och jag ska motvilligt erkänna att jag spelat in å lyssnat till mig själv tidigare, men jag skulle ju ALDRIG låta nån höra det!

Men nu om nånsin var det dags!

Sagt å gjort!… Jag kopplade upp lilla karaokeutrusningen, högg en låt, startade inspelningen på telefonen å drog igång. Innan jag hann ändra mig skickade jag iväg min lilla auditioninspelning för att få domen…. Det blev ett olidligt väntande…

Men till slut kom det… SVARET…

Jag fick fortfarande komma!! Lyckan var total!

Så nu har jag varit där… och sjungit… och doat… å träffat en massa sköna människor…

Trots att jag bara kastades in i gruppen så kände jag mig väldigt välkommen och jag längtar redan till nästa måndag som hädanefter kommer att vara min favoritdag! Det uppstår bara ett problem…

Hur fan ska jag kunna somna ikväll??