Det här med att äga djur i allmänhet och ponnyskruttar i synnerhet… Man behöver ju så att säga ingen nöjespark för att få uppleva högt och lågt, det vet nog alla som gett sig in i detta liv. Och man blir lika pank…

Linn säger: ”Mamma, Pirre känns kantig och konstig när jag rider!” Vips går det iväg ett sms till massören som kommer och ger honom en spabehandling värdig en kung. I samma veva börjar man fundera på om man på nåt sätt kan klä in honom i nån form av madrassliknande skyddsdräkt och kanske förvara honom i en hage med bomullsgolv eller nåt annat mjukt och fluffigt… (Hagarna den här tiden på året är inte kul, med lera upp till knäna!)

Efter massagen är ponnyn dyyyr igen, och livet är på topp! Tills hovis hör av sig och har hittat en svullen sena på ett framben. Plask i backen! Hala fram telefonen igen, den här gången för ett samtal till veterinären. Dagarna fram tills det besöket tillbringas i samma anda som Karate-Kid om ni kommer ihåg honom… fast här blir det linda på – linda av…

Men all denna lindning av och på gjorde susen, för senan var bra när han blev kollad.Tjoho! För säkerhets skull gjordes en extra genomgång och en liten markering på kotan på samma ben hittades och behandlades. Tjaha… Vila en vecka i hage… jaha… Fakturan har vi inte fått än så jag är fortfarande inte helt utblottad, men luuugn, det kommer… Suck!

Ja, så idag skulle vi ut och gå, Pirreman och jag. Då hade han lyckats skaffa ett sår på andra frambenet och var rejält beröringsöm och svullen… Faan, jag skulle ha sytt den där madrassoverallen åt honom ändå! In och leka sjuksyster och försöka få rent sårhelvetet! Jag hatar verkligen sårvård! Det ryser i mig av blod och skinnflikar. Dubbelsuck!

Men vi tog vår promenad ändå, tänkte att svullnaden kanske går ner om han får röra lite på sig, halt var han ju inte… Så vi gick bortåt Västra Berget, kollade lite lastbilar vid volvo, spanade efter tåg och luktade lite i gräset. Myyys!

När vi väl kom upp på berget och han såg sin älskade galoppbacke… då glömde ponnyskrutt att han bara skulle skritta. Där gick jag med en hoppande, bockande galenpannaponny i koppel… Trippelsuck! Då bestämde mamman att vi skulle gå hem igen..