Skrev detta inlägg för att antal veckor sen, men ville låta ungen läsa det innan jag publicerade det. Tänkte åxå att det kunde vara bra att sova på saken… Men nu har vi bestämt oss… Ungen å jag. Ni ska få läsa det.

Jag ondgör mig ofta över hur en del föräldrar aldrig kan tro att deras ungar beter sig illa… Ni vet det här med mitt barn å andras ungar… Vilket åxå har resulterat att jag allt som oftast inte tar min egen unge i försvar… Jag vet ju att hon minsann är kapabel att bete sig hon mä…

Men så får jag ett samtal, där jag blir upplyst om att ungen pratat skit om en klasskamrat.. Jag blir inte förvånad, eftersom jag här hemma hört hur hon beklagat sig över denna klasskompis olika fel och brister… (I ungens ögon då..) En del av detta bottnar i att klasskompisen är en väldigt nära och intensiv person, vilket vår unge har svårt att acceptera. Hon har alltid tyckt att det är jobbigt med människor som klampar in i hennes privata sfär, vilket jag tror beror till stor del på att hon när hon var liten ofta utsattes för att vilt främmande människor ofta kom fram till henne på stan och ville känna på hennes långa, blanka hår som nådde ner till midjan på henne.

När jag tog upp detta med ungen erkände hon utan omsvep att hon snackat skit om sin klasskompis. Hon insåg att hon betett sig illa och bad om ursäkt. Lovade be kompisen om ursäkt och att det inte skulle ske igen.

So far so good!

Men det fanns mer i detta inkommande samtal… Tydligen så sprider ungen skräck på skolan. Andra elever är rädda för henne och hennes kompis, och ingen vill vara med dem för att de är så otrevliga… Jag blir lite förvånad… Känns inte som den unge jag uppfostrat…

Meen, jag är inte med under skoltid och ser hur hon uppför sig å jag har gett hennes lärare mandat att tillrättavisa henne efter eget huvud om hon beter sig. Så jag har lite svårt att argumentera till hennes försvar…

Tills jag blir upplyst om att hon varit taskig och pratat skit om ytterligare en tjej, vars mentor nu klagat… Här är jag numera väldigt upplyst. Ett ärende som utspelat sig mellan ungen och en kompis… PÅ FRITIDEN… för ett antal veckor sen… och som ungen och kompisen rett ut på egen hand! Jag fattar ingenting! Å inte ungen heller! Varför lägger sig skolan i nåt som hänt på fritiden och som åxå är överspelat??

Nu har vi gått här och funderat hela helgen på vad det är som händer..? Jag har pratat med kompisens mamma och syster… som inte heller förstod så mycket.. Ungen har pratat med kompisen och systern, och alla är lika frågande…?

VEM är det som gått till kompisens mentor och påstått saker om min unge? Varken ungen eller kompisen som påstås ha blivit sårad av ungen och numera åxå skulle vara rädd för henne fattar vad som händer! Och hur kan vuxna människor bara acceptera och svälja nåt som de får höra ryktesvägen? Har de inget ansvar att ta reda på mer fakta innan de börjar skälla..? ALLT har MINST två sidor, ibland fler. Och som vuxen som ska rodda i konflikter tycker jag att man har ett stort och tungt ansvar att förhöra sig om ALLA sidor innan man tar parti!